Äter Elenor riktig mat?

Ni som följt bloggen ett tag vet att jag har selektiv ätstörning eller matfobi som jag först fick reda på att det hette. Detta har jag jobbat med och gör till viss del ännu. När jag så fick barn så läste jag mycket om mat och funderade mycket på hur jag vill introducera mat till Elenor. Det jag kom fram till ganska fort är att jag inte ville ge henne välling/köpegröt eller pure och inte börja med smakportioner vid 4 månader som många gör. Bara tanken på att ge en ihopblandad gröt som mat gör så jag ryser. Jag läste också om många som hade barn med ont i magen, alla de fick välling eller köpegröt och ökade på matmängden ganska fort efter 4 månader. Inget vetenskapligt samband jag vet men det räckte för mig. Eftersom vi har IBS i familjen så ville jag undvika detta. Jag vill här passa på att säga att jag absolut inte tycker att någon annan är sämre för att man väljer att ge mat tidigt eller gör på annorlunda sätt än mig. Jag skriver från mina intryck, tankar och val. Precis som ni gör era val 🙂 .

Nu fick Elenor smaka lite på fingret vid 5 månader men inget mer än det. Sen började vår resa med plockbitar. Vi körde inte helt BLW för vi kunde mata henne då hon fick yoghurt eller soppa, för hon själv ville det (gapande fågelunge och skrik om hon bara blev erbjuden sked haha). Men vi gav henne stavar från 6 månader och lät henne smaka i egen takt. Till en början var intresset för mat svalt och det var inte lättare för mamma när ”alla” runt omkring smakade/undersökte/åt med god aptit/bra intresse. Men det var värt att vänta på Elenor. Hon har ända från start ätit vår mat, förutom att vi har gjort matmuffins och laxbiffar som tillägg. Jättebra luncher. Detta att det ska ta tid att göra mat till barn håller jag inte med om 😉 . Elenor har fått smaka på allt vi äter och älskar nästan all mat (bäst är oliver och smakrik ost 🙂 ). I perioder har hon valt bort tomat och andra grönsaker men nu vill hon hellre ha gurka och paprika i stället för exempelvis kött. Hon har idag fyra framtänder som är helt framme och en femte på väg ut. Det går utmärkt att tugga ändå så länge exempelvis köttet är i lagom stora bitar och mört. Den stora vinningen för mig har varit att Elenor njuter av mat och vi njuter av att titta på henne. Hon höjer armen, plockar lite i luften medan hon spejar in på maten med lyfta ögonbryn – vad ska jag ta nu? Vi äter vår mat och hon äter sin mat. Ingen äter kall mat 🙂 .

Eftersom vi vuxna äter en kost som till mestadels består av lågkolhydratkost så har Elenor fått hänga med på det tåget (hon och pappa äter frukt också, jag ibland).Vi äter nästan inga halv- eller helfabrikat eller gluten. Samma med Elenor. Vi har aldrig gett välling, finns ingen anledning anser vi (har ni kollat innehållsförteckningen på välling? Det känns väldigt främmande för mig att ge Elenor en flytande mjölblandning, i många fall med maltodextrin i) när vanlig mat fungerar utmärkt :). Gröt försökte jag koka några gånger. Testade flera olika recept men det gick inte hem hos henne. Vi ger numera turkisk yoghurt eller pannkaka till frukost och kvällsmat och vanlig mat resten av målen. Ofta blir det småplock av ost/oliver och liknande som mellanmål.

Det som förvånar mig är att vi fått kommentaren – men ger ni henne riktig mat, ni ger henne väl riktig mat? Vi vet ju att ni äter LCHF/lågkolhydratkost.

Jag blir faktiskt lite förvånad även om jag borde vara van vid det här laget. Läser dessutom om att motiveringen till varför LCHF/lågkolhydratkost inte skulle vara bra är att barnen behöver en varierad kost med mycket näring. Men vem behöver inte det? Vem är det som säger att Elenor och vi inte får det? Det är precis som att de är en fluga på vår vägg och vet exakt vad vi ger till henne (och oss). De är i fel kök om de tycker att vi inte äter en näringsriktig kost.

Det jag vill ha svar på är vad i pasta/ris/vitt bröd som vi näringsmässigt missar med att i stället äta broccoli, blomkål, grönsaker och ägg? Maten smakar så mycket mer sen vi slutade med pastan och i stället äter blomkål till köttfärssåsen. Elenor älskar blomkål och broccoli. Vad finns i pastan, eller är så mycket bättre med pastan som inte finns i broccoli? Jag tror inte att Elenor på förskolan kommer att undvika pastan eller tycka att den är äcklig (men skulle hon är jag nöjd haha).

En sak som jag faktiskt tror beror på vår kost är att Elenor inte har haft ont i magen en enda gång. Hon har inte varit lös i magen annat än någon dag då och då (de säger att de inte blir dåliga i magen innan tänder kommer men ändå har det alltid tittat fram en tand efter att hon varit dålig i magen) och hård magen en gång. Kanske inget samband men jag tror att ju mindre gluten man äter, desto bättre mår magen. på grund av IBS (som man rekommenderar lågkolhydratkost för) så vi är extra uppmärksamma på magproblem och en av anledningarna till att jag tror att kosten väger in på hennes obefintliga magproblem.

För mig är det underbart att se att hon älskar all mat. Jag får återkomma senare med om det fortsätter eller om hon blir som många andra barn i min närhet som vid runt 2-6 år äter dåligt eller enbart torr pasta eller liknande. Just nu njuter jag 🙂 .

Det stora orosmolnet för mig är hur vi ska pricka bra middagar när vi börjar jobba och Elenor börjar på förskolan. Min plan är matlådor några dagar i veckan och enklare rätter några dagar i veckan. Funderar även på om en crock pot kan vara något för oss. Mat är helt enkelt en big deal för mig och att gå tillbaka till det jag åt förr (pasta med korv, pasta med köttbullar, köpburgare med bröd – torrt och tråkigt) är inget alternativ.

Annonser

Observatör på lekutvecklingskurs

Förra helgen var jag observatör på en lekutvecklingskurs för Siv Svendsen. Jag har gått tävlingslydnadskurs för henne när Sting var ung och den gav mig verkligen jättemycket! Lekutvecklingskursen var till stora delar en upprepning av grunderna hon gick igenom då men det var inte helt fel för då kunde jag koncentrera mig på andra detaljer.

Den absolut viktigaste aha för mig var träning av ingång på plan. Hennes tanke att det man gör ofta sitter i ryggraden. Träna spontan kontakt in på plan varje träningspass. Jag har alltid tränat speciellt på ingång på plan, då och då. Självklart är det mycket smidigare och lättare både för hunden och mig att träna det varje gång. Roligare dessutom.

Fick flera tips om leksaker som kanske kan vara roliga. Bland annat en stor, mjuk kong som kan fungera som leksak men som samtidigt förbereder dem för tungapporten. Att jag inte ska vara ”rädd” för små leksaker utan skaffa tröja som kan gömma dem. Såg genomgående att hundarna älskade de stora leksakerna.

Jag har förut kallat in och gjort om ifall Sting inte gått fram till target. Detta hade gett oss problem, nu säger jag så klart men då tänkte jag inte på att jag själv tränade fram problemet. Lite nytt tänk kring det att vänta ut mer när de lärt sig target.

Fick lite nytt tänk i hur jag ska fela utan att hunden går ner sig. Reta med godis eller leksak så hunden taggar till lite. Detta vet jag att hon gick igenom på tävlingslydnadskursen men min hjärna kopplade inte då.

Lite om träning mellan moment. Hur man kan träna det. Göra en liten övning eller leka lite och sen gå och belöna spontan kontakt. Jag har ju gjort så men krävt mycket mer direkt så det var ju aldrig roligt. En annan sak jag ska tänka på är att belöna transporten ända fram till det jag ska köra sen för att inte få dötid emellan och kanske en hund som inte behåller rätta känslan.

En riktigt rolig sak att se henne träna på var att låsa blicken på rätt sak. Lära dem att låsa blicken. Till exempel när det är många saker på plan så de inte väljer fel kon exempelvis. Då kan jag även lära  att runda konen med leksaker runt om och senare apporter inför apportering med dirrigering.

Det var en väldigt rolig kurs och i efterhand skulle jag anmält mig med Doris, grannens boxer för det hade nog gett mig mer men gjort är gjort.

I väntan på nästa valp

Hur ska jag klara mig i ett år, över ett år tills nästa lilla kelpie tittar in hos oss? OM det blir en hanvalp…eller om det tar sig överhuvudtaget.

Jag vill gärna hålla denna blogg levande nu, det var en lång paus när jag var nybliven mamma (när slutar man vara det förresten) och jag inte tränade så intensivt som innan. Men hur håller man en träningsblogg om hund levande utan hund?

Mitt självklara svar på den frågan är att fortsätta skriva tankar om inlärning och hur jag tänker mig träningen med nästa hund. Så kanske man kan få lite bra input från läsare också.

Jag har fått erbjudande om att träna en väns hund i spår. Det ska jag försöka göra. Han vindar en hel del säger ägaren så det kan ju vara roligt att träna. I helgen blir det dock ingen sådan träning då vi ska på kosläpp och greja lite hemma.

Nästa helg ska jag på lekutvecklingskurs för Siv Svendsen. Det anmälde jag mig till för länge sedan men bara som åhörare eftersom Sting inte var frisk. Nu får jag ha nästa hund i tanken i stället för Sting vilket kan vara en utmaning eftersom jag bara vet lite hur mamman är och kan enbart tänka mig valparna som hundar som troligen får en hel del driv. Men det ska bli jättekul! Dessutom får jag träffa två personer som jag länge velat träffa varav en har en kelpie.

Jag läser ofta Från valp till stjärna (den uppdaterade) på kvällarna och skriver lite anteckningar. Fick den i present för över ett år sedan men den har nästan bara stått i hyllan. Nu när jag läser den från pärm till pärm så ser jag att den har blivit mycket bättre än den första versionen och är riktigt läsvärd för alla som tränar hund med sikte på tävling. Även om man har en äldre hund. Riktigt bra! Rekommenderas alltså.

Vad bär framtiden med sig

IMG_20160506_150602

Det var tänkt att vi skulle skaffa hund igen 2018. Det passade bäst så med tanke på jobbet. För mig som inte har varit utan hund sen jag var fyra annat än ett år 2006-2007 kändes detta som en hel evighet. Men så fick jag reda på att samma kennel som jag hade visat intresse för valp 2018 kommer att para en tik även 2017 på vintern (kanske redan 2016 beroende på löp) vilket passar jättebra i tid! Så nu har jag fått ja på att köpa en hanvalp av den kullen. Jag är så glad! Samtidigt skiträdd för detta kommer att bli en helt annan hund än Sting. Tryck som heter duga räknar de med. Men så kul! Jag kan detta och det är dags att jag börjar tro på mig själv som hundtränare. Ett sent nyårslöfte kanske?

Så nu ska bara de små detaljerna som att det ska bli valpar och dessutom minst en hane slå igenom… 😉 . Men ni kan väl hålla tummarna?

Ras? Kelpie så klart! Finns inget annat i tankarna ens en gång 🙂 .

Jag har lika stora planer denna valp som jag hade för Sting. Vi siktar på SM (bruks först och främst). Så tiden fram tills valpen kommer ska jag fylla med läsning och funderingar över hur jag vill lägga upp min träning. Jag läser Från valp till stjärna (väldigt bra bok) och skriver ner tankar. Jag älskar att planera och fundera så detta är ett jätteroligt tidsfördriv på kvällarna (nörd – självklart 🙂 ). Det första som står i min anteckningsbok är att jag ska se hunden som individ! Detta är så viktigt och något som jag mycket lätt missar. Förra hunden speglar av sig. Det var samma när jag köpte Sting och hade Kiwi färskt i minnet. Man tränar på sånt som den förra hunden hade problem med utan att se att detta kanske inte är något att träna så mycket på med denna hunden. Detta är något jag ska tänka på! Det är inte en ny Sting jag får. Vilket är bra, det blir en helt annan typ av hund tror jag.

Denna gången vet jag vad jag vill med min träning på ett mer konkret sätt. Nu vet jag vad som väntar även i de högre klasserna vilket jag inte visste då jag skaffade Sting. Med honom tränade jag ettan/appellen först och med min kunskapsbank på de svåra momenten så insåg jag efter ett tag att grundträningen brast när vi kom dit och träningen blev onödigt svår. Det blev lite mycket ominlärning och det är svårare och tråkigare än nyinlärning. Denna gång ska grundträningen planeras mer för eliten och träningen av momenten i eliten tas först. Många saker, typ alla 🙂 , i ettan kommer ju ändå på köpet. Jag tror att detta kommer att göra min träning lättare och roligare rakt igenom. I skogsarbetet vet jag nu hur jag ska börja spårträningen och hur jag kan träna in pinnarna på ett roligt sätt. Så klart kommer mycket att ändras när valpen kommer fysiskt och det som funkade med Sting kanske inte alls funkar med denna, men Sting lärde mig och utvecklade mig som tränare/hundägare på så många sätt – evigt tacksam för det. Min älskade pojke så mycket roligt vi haft.

Det ska bli så kul att få fylla sin fritid med rolig träning och lek, promenader och umgänge med en bästa vän igen. Johan längtar nästan lika mycket som jag. Vi vill ha hund i vårt liv.

Tills dess hjälper jag min granne och vän med hennes boxer. Jag varken kan eller vill hålla mig ifrån hundträningen. Vi spårar och kör uppletande någon till några dagar i veckan. Jätteroligt och de utvecklas så fint. Ytterligare ett sätt för mig att utvecklas också!

Haltade till igen

Hur ont har han egentligen? Det är väldigt svårt att veta. Efter förra veterinärbesöket blev vi ordinerade fortsatt vila. Det har vi verkligen anammat. Han har Back on track-täcke på sig inomhus på grund av stygnen. Jag ringde och kollade så det var ok eftersom han vill klia på såret. Socka på hjälper ju bara delvis. Så täcket ger musklerna extra värme och det täcket hjälpte även Kiwi för hennes rygg en vinter då även hon fick gå med det nästan jämt (hon har L7S1 och snett bäcken). Förutom täcke går han max tio minuters promenad åt gången (5-10 får han gå) i koppel, inget skutt, hopp eller annat roligt. Inomhus är han i bur eller ligger bredvid oss. Han får vara i buren då Elenor tokar runt så vi inte kan vara så stilla för då vill han med oss. Allt för att minska på tjatet och han trivs i buren så det fungerar bra.

Så han är verkligen i vila. Plus det så masseras han. Musklerna skakar på vissa platser och även om han blundar ofta får jag också ofta slick på handen eller höjt huvud. Han är inte fullt bekväm.

Igår åt han på en aktiveringsleksak, en röd gummiaktig leksak med hårt godis i som han kan skrapa lite av. Något att roa sig med i all tristess. Så helt plötsligt piper han till och reser sig och sätter sig vid mig. Lyft VÄNSTER tass. Inte den som de gick in i alltså. Han haltar. Det försvann under natten men ändå. Han kan ha gjort något, tryckt ifrån lite på godiset men att han inte ens klarar det?

Jag är smått frustrerad överhuvudtaget att han ska gå i fyra veckor till utan att vi vet vad det är. Helt uppenbart hjälper det ju inte.

Det märks också på honom att han inte trivs med livet just nu. Johan säger att han bara ligger under dagarna, han ser ut att dö varje gång Johan bara går kortrundan och speciellt då han lämnas när Johan går en längre promenad med Elenor. När jag kommer hem stissar han upp sig och är klängig. Han vill klappas, han vill att jag bara ska göra något. Leka, kela, gå ut, bura – något! Jag känner att jag har tur som ändå har en sån cool hund som jag har. Han klarar det, men han mår inte bra psykiskt.

Har pratat med försäkringsbolaget och Sting har undantag på rygg, nacke och bröstkorg på grund av hans skada för något år sedan där det var en inflammation i ett litet revben fram på bröstkorgen. Jag vet inte varför rygg kom med, troligen på grund av att han kanske reagerade lite  då med när sjukgymnasten masserade? Jag vet inte. Jag ska dit på måndag och ska fråga då. Jag höjde hans försäkring för ett år sedan från 40000 till 75000 och det var då undantaget kom (vilket jag inte har sett, man ska läsa sina försäkringspapper noga). Det jag glömde fråga var om undantaget gäller för evigt, om det gäller på mellanskillnaden eller om han aldrig kan få hjälp för eventuella ryggskador. Jag ska ringa om det, men orkar inte just nu.

Tre veckor kvar…

 

 

 

 

 

Noll pris

Första gången vi fått noll pris, jag och Sting. Eliten är svår, därför det kallas eliten kanske 😉😄. Vi måste få till mer tävlingsträning men det är så svårt med få som tränar lydnad (och som jag, anser det viktigt med den biten). Sring behöver mer folk som står nära, fler koner och andra saker. När vi går ff (7) och zätat (10!!!) är det inga problem men han har svårt att sortera på avstånd. Han hittade inte rutan men klarade konan på både det momentet och apportering med dirrigering. Men sprang in bland människorna vid själva apporten. Ja en blandad kompott där han försökte men inte riktigt klarade det.

Efter det har han haft ont i, först en tass och nu två. Så vila precis när vi kommit igång. Känns surt. Men så är det. Förhoppningsvis är det just bara tassarna och inte något annat.

Det närmar sig

Snart är det dags för Stings och min debut i eliten. Det ska bli så spännande och jag har verkligen inga förväntningar. Det ska bli kul att se hur han håller ihop och hur momenten ser ut när vi tar alla utan belöning. Som vanligt är jag kass på att kedja men det får gå som det går.

Han har börjat förstå konen. Jag tror det för nu är han inne i en testarfas. Han springer fram och duttar på den. Men jag tror ändå att han kommer att dra rakt efter en apport men då är det så. Kanske tar han den i mitten så jag kan stoppa honom vid konen ;).

Platsen och sitt i grupp kan nog gå ok. De är ju stränga i eliten så kanske inte full pott men det ger sig om tassförflyttning och huvudvridningar ger avdrag. Jag tror inte han lägger sig på sitt men man vet aldrig. Hoppas, hoppas det inte är någon som går på de andra hundarna. De kör ju ettan samtidigt men kanske kör de inte platserna parallellt i alla fall. Lydnaden hoppas jag de har koll så de inte går efter Sting (eller någon annan hund) under lydnaden.

Fika och varma kläder ska med, nya kängor på. Tyvärr har jag opererat handen, tagit bort en knöl så jag har inte samma möjlighet att hålla koll på koppel med båda händerna eller belöna bra efter lydnaden. Men själva lydnadsdelen är ju koppelfri 👍.

Håll tummarna för att vi får riktigt roligt 🙂