I väntan på nästa valp

Hur ska jag klara mig i ett år, över ett år tills nästa lilla kelpie tittar in hos oss? OM det blir en hanvalp…eller om det tar sig överhuvudtaget.

Jag vill gärna hålla denna blogg levande nu, det var en lång paus när jag var nybliven mamma (när slutar man vara det förresten) och jag inte tränade så intensivt som innan. Men hur håller man en träningsblogg om hund levande utan hund?

Mitt självklara svar på den frågan är att fortsätta skriva tankar om inlärning och hur jag tänker mig träningen med nästa hund. Så kanske man kan få lite bra input från läsare också.

Jag har fått erbjudande om att träna en väns hund i spår. Det ska jag försöka göra. Han vindar en hel del säger ägaren så det kan ju vara roligt att träna. I helgen blir det dock ingen sådan träning då vi ska på kosläpp och greja lite hemma.

Nästa helg ska jag på lekutvecklingskurs för Siv Svendsen. Det anmälde jag mig till för länge sedan men bara som åhörare eftersom Sting inte var frisk. Nu får jag ha nästa hund i tanken i stället för Sting vilket kan vara en utmaning eftersom jag bara vet lite hur mamman är och kan enbart tänka mig valparna som hundar som troligen får en hel del driv. Men det ska bli jättekul! Dessutom får jag träffa två personer som jag länge velat träffa varav en har en kelpie.

Jag läser ofta Från valp till stjärna (den uppdaterade) på kvällarna och skriver lite anteckningar. Fick den i present för över ett år sedan men den har nästan bara stått i hyllan. Nu när jag läser den från pärm till pärm så ser jag att den har blivit mycket bättre än den första versionen och är riktigt läsvärd för alla som tränar hund med sikte på tävling. Även om man har en äldre hund. Riktigt bra! Rekommenderas alltså.

Apport hundskola – podd

Vill göra lite reklam för min väns (Sara Moll) företag Apport hundskola som hon driver med en vän och deras podd. Senaste avsnitten handlar om nerverna inför tävling och på tävling. Gäst är en annan vän till mig, Louise som kom fyra (4!) på lydnads-SM förra året. Riktigt intressant och flera fina tips till nervösa tävlare. Jag ska definitivt fundera mer på detta inför nästa hund.

Direktlänk till avsnittet

Rörd till tårar

image

Klockan 11 i fredags avlivade jag min bästa vän, mitt hjärta, min drömhund.

På onsdagen åkte vi och fotades av Hanna Ericsson. Många av korten blev riktigt bra – så kul att ha kvar! Han fick dessutom leka med hennes cocker Sune. Det gick en stund, sen lyftes tassen ❤. Men han älskade det!

På torsdagen spårade vi äntligen, så länge vi väntat på detta!

image

Jag la med drygt två timmars liggtid men ändå drog han rejält i linan. Han låg alltid på i selen så trots hans litenhet fick man hålla i rejält så han inte drog iväg. Han älskade att spåra och att kunna ge honom detta kändes så underbart. Jag hade bestämt mig för att tårar och sorg skulle inte förstöra detta vårt sista spår och jag klarade det! Han var lycklig! Han kampade (första gången han fick göra det på flera månader!) och busade.

Johan fick också möjlighet att busa lite med honom. Sting visste nog inte vad som hänt, så mycket kul helt plötsligt. Vi såg på honom att han genast vaknade till lite igen, ögonen tändes åter.

Jag åkte själv med Sting till veterinären, det är lite en del av min rehab. Jag ville inte trösta någon annan, bara gå i mina tankar. På fredagen kom Johan på den utmärkta idén att vi skulle stanna på väg till Sundsvall och låta honom röra sig lite. Som vi njöt jag och Sting. Han fick springa, bada och rusa i sanden. Vilket minne för mig. Johan frågade om jag hade filmat något men jag hade valt att bara vara i nuet, mobilen lämnades i bilen.

image

Avlivningen gick fort och lugnt till. Han kunde fått mer lugnande sa veterinären för han var ganska med, men jag valde att inte ge honom en spruta till och vänta lite till. Han somnade lugnt nos mot näsa med mig. Det går inte att beskriva känslorna, stormen som slet i mig. Det var intensivt…

Något som rört mig till tårar är alla underbara vänner som funnits där för mig,  Hanna och Malin som stått ut med alla mina meddelanden under flera månader, Stina som gråtit med mig på jobbet…jag har så många fina vänner. Stina köpte ett blommogram till mig, samtalet kom innan vi skulle gå in. Jag kunde inte hålla tårarna tillbaka under samtalet men det var även av glädje – jag var rörd.

Nu har det gått två dagar. Jag och Johan har pratat mycket och gråtit en del. Men båda två säger att det känns som det har gått mycket längre tid. Dessa månader i vila har på något sätt förberett oss så återhämtningen verkar bli lindrigare. Jag känner lättnad mitt i sorgen, en lättnad över att det är klart. Lättnaden håller redan på att få övertag över sorgen. Jag slipper oroa mig, han slipper ha ont. Mitt hjärta mår bra nu.

image

Kass spårträning – eller?

När det går dåligt i hundträning som med all annan träning är det viktigt att tänka på de delar som ändå gick bra. Gör man det så verkar det inte så nattsvart som det från början kanske verkade. Spåret jag la till Sting här om dagen började klockrent, i ungefär 100 meter. Sen var han helt bortkollrad. Han letade och letade, hittade och spårade lite men tappade sen igen. Det var varmt och det var vindstilla och han har inte spårat så mycket i år. Det var det negativa. Det positiva var att vi i alla fall hittade slutet 😉 och att han faktiskt aldrig gav upp! Han skrek till en gång när han fastnade i en pinne och då fick jag säga att han skulle leta spåret och då fortsatte han. Men se var det bara för mig att inse att vi var borta från spåret (för jag mindes ju så klart inte var jag hade gått just där i starten haha) och njuta av det faktum att Sting verkligen letade och kämpade. När han hittade spåret kände jag det direkt i linan. Motivationen var på topp!

Tur i oturen att han missade alla pinnar för jag hade glömt belöningsgodis!

Tack vare att jag ändå gick in och tittade på det som gjordes bra så var det kassa spåret inte så kasst längre. Finurligt detta med positivt tänkande 🙂 .

IMG_20140730_184345

Bästa polare!

Nu är vi på g igen

Jag kikade efter lite tävlingar igår och direkt jag hade anmält (har inte betalt än 😉 ) så ökade träningssuget. Jag gav mig den på att nu ska vi komma någon vart med framåtsändandet. Vi har använt skål med godis men jag har inte fått till nog många träningstillfällen. Igår såg jag stora framsteg! Första passet hade jag med mig Elenor i vagnen och eftersom hon inte sov kunde jag inte ställa henne för träning (då blir det väldigt ledsamt i vagnen). Jag ställde upp skålen och gick ett lång sträcka för att kunna belöna några gånger med olika intervall för att träna att han ska fortsätta i samma tempo även efter belöning (han har börjat trava förr). Jag ställde upp honom mot skålen och började trampa och gick sen bakom Sting med vagnen bakom mig. Funkade utmärkt 🙂 . Han gick lugnt och jag kunde belöna flera gånger utan att han gick upp i trav. Jag vände om och körde från skålen och även det gick bra, lite snett men jag tror det försvinner med mer träning.

När vi kom hem från promenaden sov hon så då tränade jag några pass till. Utan skål. Han gick rakt och lugnt varje gång 🙂 . Nu är det bara 😉 resten kvar.

Jag är noga med att inte alltid släppa honom mot skålen för belöning, ibland är den tom och belöningen kommer från mig, ibland tar jag bort den. Ibland vänder han sig om och kollar om jag kanske vill belöna. Helt naturligt att han testar lite, jag bara fortsätter att gå mot honom och han vänder sig då om och går vidare. Jag tror det är bättre än att bryta för gör han så på tävling så riskerar han då att bryta helt om jag har brutit det under träning.

Nu har dessutom några själar i klubben satt upp datum för träningstävling i bruks. Tre gånger varav en är ett KM. Jättekul och så klart något vi ska vara med på. Första gången är i maj. Sen är det tävling i juni som jag tänkte anmäla till och några dagar senare en tävlingsträning igen. Det ska bli så kul!

Krypet ser guld ut! Skallet fungerar oftast jättebra, ibland skallar han lite ojämnt med en för lång paus i början. Men det är ok tycker jag.

Jag har plan att börja använda selen mer i träningen och även köpa en bärsele så vi kan träna mer regelbundet nu när våren och värmen är här. Hon sover så bra i den så vi kan få till riktigt bra pass tror jag.

Annars går allt bra, Elenor har börjat le, hittat sina händer, vänt sig på mage flera gånger och vi får sova på natten. Hon vaknar för att äta och somnar om. Väldigt skönt och jag njuter verkligen av det. Säkerligen kommer tider då vi inte får sova så det gäller att ta vara på tiden 🙂 . Jag älskar att vara föräldraledig, speciellt nu när det är en så underbar tid (vår). Det kommer att bli ett jätteroligt år känner jag 🙂 .

 

En liten sak kan göra så mycket

Att få möjlighet att gå ett spår med Sting gör mig så glad. Han har sån glädje och motivation till träning och just skogsbitarna gillar vi allra mest!

Jag la ett spår med många små föremål. Det var kanske 500 meter långt, jag vet inte för jag pratade först med min syster och sen med min mamma under tiden jag la spåret haha. Jag lät det ligga i 1,5 timma innan vi tog det. Han spårade bra men inte helt noga till en början, missade de små sakerna i början. Får öka liggtiden lite till och se till att hålla in honom ännu bättre. Men sån en glädje! Han drar rejält i linan och vid tapp tar det inte år och dar innan han upptäcker det, går oftast bara någon meter fel innan han registrerar att han är galet ute. Svängarna är fina, ibland någon liten lov för att kolla åt vilket håll spåret går och sen är vi iväg igen. Idag låg det en plastsil (sån där liten till avlopp), två plastrullar från kvittorullar, två skinnbitar och en patronhylsa ute förutom slutet som fortfarande är en slutpinne. Han missade som sagt en skinnbit och patronhylsan men resten tog han fint.

Lycklig hund och lycklig matte. Struntar i att det är ruggigt och lite regn. Bästa hundträningsvädret!

Nu börjar det bli mörkt på kvällarna så snart kan man inte träna så mycket efter jobbet. Men jag ska försöka köra lite uppletande på promenaderna till veckan för det kräver ju ingen liggtid. Skogarna här runt medger inte spår med pannlampa tyvärr, för mycket bråte för att jag ska känna mig säker.

Träningshelg

Det är sjuuuuuuukt mycket på jobbet nu, jag fick åka in extra idag och ska jobba extra nästa lördag. Sen, efter måndagen den 15 september ska jag andas lite. Förutom jobbet har vi både köpt ny bil och sålt vår gamla pärla. Nu är jag dessutom gräsänka under helgen och hela nästa vecka, japp det är synd om mig… Tja, några dagar är det väl rätt mysigt att var själv om jag ska vara ärlig 😉 .

Trots att jag fick jobba lite extra idag så hann jag med ett uppletande innan jobbet. Jag la för första gången ut sex föremål. Tja jag tror i alla fall att jag la ut sex föremål. Ett låg på en sten och ett hamnade på en gren. Två fler och två på nya sätt. lite utmaningar. Dessutom var ett föremål i plast. Sting var riktigt duktig och hittade fem föremål, inklusive den i plast och de andra två nya utmaningarna. Riktigt bra fart! Tyvärr slutade det med två tomslag men inte gjorde det något då han fick sitta och titta på medan jag hämtade klädnyporna i hörnen. Rätt frustrerad trots sånt fint uppletande.

Imorgon ska jag ut och spåra på morgonen och ut med Emma och söta boxern Doris på kvällen, promenad och träning – kanske uppletande. Ser fram emot det!

Nästa vecka ska jag försöka komma ut till klubben för lite lydnad och nästa söndag ska Sting ställas ut. Jobbig men rolig vecka tror jag på 🙂