Ibland vänder det fort

Jag ska inte skaffa valp till sommaren. Efter mycket funderande så tog jag det beslutet. Det var ett jobbigt beslut att ta men nu när det är taget känns det rätt.

Bloggen kommer därför att vila under en period (mer än vad den gjort nu 😁) så får vi hoppas att det blir läge att starta upp den igen om några år.

Valp från Grejaskogens kennel

Dags att säga det. Jag kan helt enkelt inte hålla mig. Valparna från första kullen efter Grejaskogens Utopia är friröntgade. Under nästa år kommer hon att paras igen och blir det en hane så har vi åter kelpie i huset.

Detta känns spännande, skrämmande och nervöst. Samtidigt som jag längtar efter hund längtar jag inte efter allt det jobbiga med valptiden. Valpledighet (nej jag vill hellre vara på jobbet 😁😉), ätandet på inredning för att inte tala om alla dessa valptänder 🙊. Men det är en kort period och om jag ska säga något ”positivt” med att Sting försvann från mig så tidigt som han gjorde är att jag har valptiden nära och valpträningen nära. Sting gav mig så mycket erfarenhet i vanlig träning, inte problemhundsträning som jag redan har alldeles för mycket erfarenhet av. Det han gav mig kan jag utnyttja när vi blir med valp igen. Jag är oerhört tacksam för det.

Jag är så glad över att det blir valp från Grejaskogens kennel. Jag sneglade på kenneln när jag letade efter det som skulle bli Sting men vågade inte då för jag vet att hundar därifrån väldigt mycket hund. Vickulas passade mig (märk att Vickulas kennel inte är sämre på något sätt, fia kan kelpie och det är en mycket seriös kennel. Det är bara olika typer av hundar) och Sting passade mig väldigt bra. Jag känner dock att jag är redo nu. De har häftiga hundar och jag vill ha en galen hund (det är nu jag ska passa mig för vad jag önskar mig 🙈🙊) och när jag dessutom känner Malin som är en av delägarna känns det perfekt. Tänk er att kunna köpa hund av en av dina finaste vänner och som dessutom kan hjälpa dig med träningen mot SM. Vi tänker lika i hundträning och det känns så bra. Jag vet dessutom att Anna är minst lika duktig och lila trevlig. Det kan helt enkelt inte bli bättre.

Malins Unik är bror till Repo, som mamman till de tilltänkta valparna heter och den kullen som är född redan är enligt Malin häftiga och trevliga. Mycket tryck. En är polishund vilket jag tycker är väldigt kul.

Hundplanerna

Alltså det är väldigt okomplicerat att leva utan hund när man har ett litet barn. Det slår mig hela tiden att livet utan Sting faktiskt är enklare. Men enklare är inte samma som roligare eller trevligare. Senast igår fick vi tårar i ögonen när vi såg lilla E gå runt bland vinbärsbuskarna medan jag plockade sugar snaps i en annan del av trädgården. Sting hade varit som en skugga efter henne. De hade gått tillsammans där bland bären. Hon hade säkert försökt mata honom och han hade artigt nosat på bären 🙂 .

Jag saknar så klart all träning, framförallt spår och uppletande. Ibland (ok då ganska ofta) så är det skönt att slippa gå kvällspromenaden men samtidigt så blir jag ju en soffpotatis 🙂 . Precis som när jag var utan hund mellan Nikita och Kiwi så går jag inte ut och går så ofta.

Men detta att det är enkelt att inte ha hund gör i alla fall så jag har ett mer lugn angående hund nästa år. Den tiken som det från början var tänkt är inte längre aktuell för mig. Jag har dock sån tur att samma uppfödare ska i slutet på året utvärdera valparna höftmässigt till en fin tik som jag gärna vill ha valp från. Så, blir det bra resultat då kommer tiken att få en kull till. Då blir det förhoppningsvis minst en hane som föds.

Om det skulle vara så att hon inte tar en kull till på tiken eller att det inte föds en hane har vi beslutat att inte leta efter en ny valp 2017 utan vänta till 2018. Just för att det ju är ännu enklare med en ännu äldre dotter och jobbmässigt passar det ännu bättre.

Men håll tummarna för att det blir bra höfter på valparna, dels för uppfödaren och valparnas skull men även för min 🙂 .

Vardagen

Då och då känner jag och Johan lite mer att Sting är borta. På onsdag är det två månader sedan. Vi pratade om hur kul Sting och Elenor hade haft det nu. Hon har lärt sig att kasta, kort och inte alltid framåt 🙂 . Han hade kunnat få hämta för godis och lämnat till Elenor. Han hade gjort invit till lek ute nu när hon går och vi hade kunnat hjälpas åt, jag och Elenor och jagat honom i trädgården. Något han älskade att göra. En leksak i munnen och så fullt ös bara – ta miiiiiig!

Men som Johan sa. Vi får nog aldrig en så snäll hund som Sting något mer. Han var en hund som alltid tänkte på alla andra. Var alla glada så var han glad. Jag är så glad att Elenor fick sitt första år tillsammans med honom. Hon fick ändå lära sig att man inte nyper i hundar, att de är där men att man inte för den skull behöver nypa och riva i dem. Hon gör inte sånt och det gör mig så glad. Han gjorde mycket rätt min pojke. Han var perfekt för min lilla E.

På en promenad igår träffade jag en jättetrevlig lapsk vallhundstik, två år. Elenor fick sig en puss och slick på handen. Jättelycklig unge! Jag fick puss och lite tänder på mig – jättelycklig mamma.

Jag saknar så att ha hund! Men det är så dubbelt. Vi pratade om det igår, jag och Johan. För mig är det väldigt bekvämt och skönt att inte rodda med en hund i vardagen. Inte behöva gå ut på promenader eller fixa med hund på morgonen. Allt det är skönt att slippa. Men allt det andra, som ändå är nästan allt med hund för oss. Sällskapet hemma, buset, hundträningen, de långa turerna med lycklig familj. Allt det är oerhört saknat. Vi är inte kompletta utan en hund i vår familj helt enkelt.

Men tiden går fort. Två månader sen snart. Sommaren kommer att gå jättefort och framåt vintern är förhoppningsvis parningen av den tilltänkta mamman till min nästa hund mer klar så jag kan drömma mer konkret om just den valpen. Se framåt mot en sensommar 2017 med vassa tänder och mycket spring ut och in.

 

I väntan på nästa valp

Hur ska jag klara mig i ett år, över ett år tills nästa lilla kelpie tittar in hos oss? OM det blir en hanvalp…eller om det tar sig överhuvudtaget.

Jag vill gärna hålla denna blogg levande nu, det var en lång paus när jag var nybliven mamma (när slutar man vara det förresten) och jag inte tränade så intensivt som innan. Men hur håller man en träningsblogg om hund levande utan hund?

Mitt självklara svar på den frågan är att fortsätta skriva tankar om inlärning och hur jag tänker mig träningen med nästa hund. Så kanske man kan få lite bra input från läsare också.

Jag har fått erbjudande om att träna en väns hund i spår. Det ska jag försöka göra. Han vindar en hel del säger ägaren så det kan ju vara roligt att träna. I helgen blir det dock ingen sådan träning då vi ska på kosläpp och greja lite hemma.

Nästa helg ska jag på lekutvecklingskurs för Siv Svendsen. Det anmälde jag mig till för länge sedan men bara som åhörare eftersom Sting inte var frisk. Nu får jag ha nästa hund i tanken i stället för Sting vilket kan vara en utmaning eftersom jag bara vet lite hur mamman är och kan enbart tänka mig valparna som hundar som troligen får en hel del driv. Men det ska bli jättekul! Dessutom får jag träffa två personer som jag länge velat träffa varav en har en kelpie.

Jag läser ofta Från valp till stjärna (den uppdaterade) på kvällarna och skriver lite anteckningar. Fick den i present för över ett år sedan men den har nästan bara stått i hyllan. Nu när jag läser den från pärm till pärm så ser jag att den har blivit mycket bättre än den första versionen och är riktigt läsvärd för alla som tränar hund med sikte på tävling. Även om man har en äldre hund. Riktigt bra! Rekommenderas alltså.

Sting mötte Sally

Idag har vi mötte världens sötaste springer spanielvalp. Sally med matte Sara kom på besök och ingen var gladare än Sting.
Sally däremot var inte riktigt lika säker på om hon skulle vara lika glad då Sting ställde upp sig för lek (ovan). Men hon blev snart övertygad om att Sting inte var en elak hund utan en snäll kille som ville busa och som busade utan närkontakt.

Sting var så snäll med henne. Jag la honom ner då hans ögon och stela invitstil inte riktigt gjorde så Sally ville komma nära 😉 . Då kom hon fram direkt och la sig vid Sting så de fick hälsa lugnt.

Wahooo!

Kolla in tassarna!

Efter lite lugnt hälsande kunde Sting inte hålla sig längre:

Sally var inte svårflörtad och eftersom Sting inte ens var i närheten av Sally ytan mest sprang som en dåre själv och Sally långt efter så lät vi dem leka lite.

Är hon söt eller är hon söt!?

Sting lät sig sedan brottas ner av Sally och hon riktigt tryckte ner honom i snön och Sting bara låg kvar.

Sen ville Sting resa på sig 😉

Han var så snäll och go, min lilla stjärna 🙂 .

Mira var snäll hon med men när det blev mer livat var hon noga med att morra och visa tänderna tydligt. Hon ville inte vara med i leken 😉 .