Möt Olof

Denna kille åker jag upp för att hämta nästa fredag. Grejaskogens Åsk, kallad Olof. Han var sex veckor på bilden och är nu sju veckor. Malin Lind har fotat.

Han är busig, gillar att kampa, är otroligt cool i olika miljöer och pussas mycket. De hävdar även att han är bråkig, stökig, bitig, morrig, huggig, burdus och matgalen. Men förutom det sista kan jag aldrig tänka mig att en kelpievalp är så 😆😇.

Jag var uppe hos Malin en hel helg när han var fem veckor och det var verkligen jätteroligt och otroligt värdefullt. Att få träffa alla tre hanarna en hel helg och få plocka undan dem lite från resten för att se dem upptäcka på egen hand var så kul. Malin ska dessutom ta en annan av hanarna och hennes vän som jag träffade, en tik. Riktigt roligt att vi ska ha hund från samma kull. Jag träffade även en till valpköpare som bor i Umeå och det är ju bara tre timmar dit.

Jag är, som ni kanske kan läsa ut av det jag skriver, så nöjd över kennelval, hundval och att vi ska få hund igen. Jag ser inte fram emot dammsugningen dock 😆.

Följ mig gärna på instagram: tokryck. Malin finns där också som liivaat och vännen Klara som workingmalle. Men hon ska byta namn snart så jag får ändra det när det är bytt.

Annonser

Valp från Grejaskogens kennel del 2

Nu är det dags igen. Efter inlägget jag skrev förra gången om att jag skulle köpa valp från Grejaskogens kennel har mycket hänt. Det blev ingen valp den gången vilket jag har skrivit om i ett annat inlägg. Efter det har jag gjort flera försök att skaffa en valp men tikarna har av olika anledning gått tomma. Men det var nog meningen.

När jag tog bort Sting sa jag att valp ska det bli 2019 så vår dotter blir lite äldre. Nu är det 2019. Jag har hela tiden så gärna velat ha från Grejaskogens kennel för jag tycker båda uppfödarna, varav den ena är en av mina finaste vänner, är väldigt duktiga på hund och föder upp en sådan hund som jag vill ha. Jag hamnade tillbaka till dem igen.

På självaste alla hjärtans dag började hon föda och det blev 10 valpar, varav en tyvärr inte klarade sig. Tre av dem är hanar och en av dem ska jag får köpa.

Jag känner att det är rätt nu även om jag så klart är orolig för hur jag ska orka med det. Men dottern blir mer och mer självständig och hon är intresserad av vad hundar gör och vill gärna titta på när de tränas. Lovande. Jag hoppas på många, fina stunder i spår-/ och uppletandeskogen med henne. Just nu tränar jag min kropp ganska mycket. Det har blivit som ett substitut för alla timmarna jag förr spenderade på Sting. Det vet jag att jag måste släppa taget om lite. I alla fall alla gymtimmarna. Jag har köpt på mig lite hemmaträningsmaterial så jag hoppas att jag orkar hålla i det lite. Sen får den hänga med ut i löpspåret och till utegymmet.

I början på april flyttar han in, min antingen röd och tanfärgade eller svart och tanfärgade lilla pojke.

Ibland vänder det fort

Jag ska inte skaffa valp till sommaren. Efter mycket funderande så tog jag det beslutet. Det var ett jobbigt beslut att ta men nu när det är taget känns det rätt.

Bloggen kommer därför att vila under en period (mer än vad den gjort nu 😁) så får vi hoppas att det blir läge att starta upp den igen om några år.

Valp från Grejaskogens kennel

Dags att säga det. Jag kan helt enkelt inte hålla mig. Valparna från första kullen efter Grejaskogens Utopia är friröntgade. Under nästa år kommer hon att paras igen och blir det en hane så har vi åter kelpie i huset.

Detta känns spännande, skrämmande och nervöst. Samtidigt som jag längtar efter hund längtar jag inte efter allt det jobbiga med valptiden. Valpledighet (nej jag vill hellre vara på jobbet 😁😉), ätandet på inredning för att inte tala om alla dessa valptänder 🙊. Men det är en kort period och om jag ska säga något ”positivt” med att Sting försvann från mig så tidigt som han gjorde är att jag har valptiden nära och valpträningen nära. Sting gav mig så mycket erfarenhet i vanlig träning, inte problemhundsträning som jag redan har alldeles för mycket erfarenhet av. Det han gav mig kan jag utnyttja när vi blir med valp igen. Jag är oerhört tacksam för det.

Jag är så glad över att det blir valp från Grejaskogens kennel. Jag sneglade på kenneln när jag letade efter det som skulle bli Sting men vågade inte då för jag vet att hundar därifrån väldigt mycket hund. Vickulas passade mig (märk att Vickulas kennel inte är sämre på något sätt, fia kan kelpie och det är en mycket seriös kennel. Det är bara olika typer av hundar) och Sting passade mig väldigt bra. Jag känner dock att jag är redo nu. De har häftiga hundar och jag vill ha en galen hund (det är nu jag ska passa mig för vad jag önskar mig 🙈🙊) och när jag dessutom känner Malin som är en av delägarna känns det perfekt. Tänk er att kunna köpa hund av en av dina finaste vänner och som dessutom kan hjälpa dig med träningen mot SM. Vi tänker lika i hundträning och det känns så bra. Jag vet dessutom att Anna är minst lika duktig och lila trevlig. Det kan helt enkelt inte bli bättre.

Malins Unik är bror till Repo, som mamman till de tilltänkta valparna heter och den kullen som är född redan är enligt Malin häftiga och trevliga. Mycket tryck. En är polishund vilket jag tycker är väldigt kul.

Hundplanerna

Alltså det är väldigt okomplicerat att leva utan hund när man har ett litet barn. Det slår mig hela tiden att livet utan Sting faktiskt är enklare. Men enklare är inte samma som roligare eller trevligare. Senast igår fick vi tårar i ögonen när vi såg lilla E gå runt bland vinbärsbuskarna medan jag plockade sugar snaps i en annan del av trädgården. Sting hade varit som en skugga efter henne. De hade gått tillsammans där bland bären. Hon hade säkert försökt mata honom och han hade artigt nosat på bären 🙂 .

Jag saknar så klart all träning, framförallt spår och uppletande. Ibland (ok då ganska ofta) så är det skönt att slippa gå kvällspromenaden men samtidigt så blir jag ju en soffpotatis 🙂 . Precis som när jag var utan hund mellan Nikita och Kiwi så går jag inte ut och går så ofta.

Men detta att det är enkelt att inte ha hund gör i alla fall så jag har ett mer lugn angående hund nästa år. Den tiken som det från början var tänkt är inte längre aktuell för mig. Jag har dock sån tur att samma uppfödare ska i slutet på året utvärdera valparna höftmässigt till en fin tik som jag gärna vill ha valp från. Så, blir det bra resultat då kommer tiken att få en kull till. Då blir det förhoppningsvis minst en hane som föds.

Om det skulle vara så att hon inte tar en kull till på tiken eller att det inte föds en hane har vi beslutat att inte leta efter en ny valp 2017 utan vänta till 2018. Just för att det ju är ännu enklare med en ännu äldre dotter och jobbmässigt passar det ännu bättre.

Men håll tummarna för att det blir bra höfter på valparna, dels för uppfödaren och valparnas skull men även för min 🙂 .

Vardagen

Då och då känner jag och Johan lite mer att Sting är borta. På onsdag är det två månader sedan. Vi pratade om hur kul Sting och Elenor hade haft det nu. Hon har lärt sig att kasta, kort och inte alltid framåt 🙂 . Han hade kunnat få hämta för godis och lämnat till Elenor. Han hade gjort invit till lek ute nu när hon går och vi hade kunnat hjälpas åt, jag och Elenor och jagat honom i trädgården. Något han älskade att göra. En leksak i munnen och så fullt ös bara – ta miiiiiig!

Men som Johan sa. Vi får nog aldrig en så snäll hund som Sting något mer. Han var en hund som alltid tänkte på alla andra. Var alla glada så var han glad. Jag är så glad att Elenor fick sitt första år tillsammans med honom. Hon fick ändå lära sig att man inte nyper i hundar, att de är där men att man inte för den skull behöver nypa och riva i dem. Hon gör inte sånt och det gör mig så glad. Han gjorde mycket rätt min pojke. Han var perfekt för min lilla E.

På en promenad igår träffade jag en jättetrevlig lapsk vallhundstik, två år. Elenor fick sig en puss och slick på handen. Jättelycklig unge! Jag fick puss och lite tänder på mig – jättelycklig mamma.

Jag saknar så att ha hund! Men det är så dubbelt. Vi pratade om det igår, jag och Johan. För mig är det väldigt bekvämt och skönt att inte rodda med en hund i vardagen. Inte behöva gå ut på promenader eller fixa med hund på morgonen. Allt det är skönt att slippa. Men allt det andra, som ändå är nästan allt med hund för oss. Sällskapet hemma, buset, hundträningen, de långa turerna med lycklig familj. Allt det är oerhört saknat. Vi är inte kompletta utan en hund i vår familj helt enkelt.

Men tiden går fort. Två månader sen snart. Sommaren kommer att gå jättefort och framåt vintern är förhoppningsvis parningen av den tilltänkta mamman till min nästa hund mer klar så jag kan drömma mer konkret om just den valpen. Se framåt mot en sensommar 2017 med vassa tänder och mycket spring ut och in.