Valp från Grejaskogens kennel del 2

Nu är det dags igen. Efter inlägget jag skrev förra gången om att jag skulle köpa valp från Grejaskogens kennel har mycket hänt. Det blev ingen valp den gången vilket jag har skrivit om i ett annat inlägg. Efter det har jag gjort flera försök att skaffa en valp men tikarna har av olika anledning gått tomma. Men det var nog meningen.

När jag tog bort Sting sa jag att valp ska det bli 2019 så vår dotter blir lite äldre. Nu är det 2019. Jag har hela tiden så gärna velat ha från Grejaskogens kennel för jag tycker båda uppfödarna, varav den ena är en av mina finaste vänner, är väldigt duktiga på hund och föder upp en sådan hund som jag vill ha. Jag hamnade tillbaka till dem igen.

På självaste alla hjärtans dag började hon föda och det blev 10 valpar, varav en tyvärr inte klarade sig. Tre av dem är hanar och en av dem ska jag får köpa.

Jag känner att det är rätt nu även om jag så klart är orolig för hur jag ska orka med det. Men dottern blir mer och mer självständig och hon är intresserad av vad hundar gör och vill gärna titta på när de tränas. Lovande. Jag hoppas på många, fina stunder i spår-/ och uppletandeskogen med henne. Just nu tränar jag min kropp ganska mycket. Det har blivit som ett substitut för alla timmarna jag förr spenderade på Sting. Det vet jag att jag måste släppa taget om lite. I alla fall alla gymtimmarna. Jag har köpt på mig lite hemmaträningsmaterial så jag hoppas att jag orkar hålla i det lite. Sen får den hänga med ut i löpspåret och till utegymmet.

I början på april flyttar han in, min antingen röd och tanfärgade eller svart och tanfärgade lilla pojke.

Annonser

Valp från Grejaskogens kennel

Dags att säga det. Jag kan helt enkelt inte hålla mig. Valparna från första kullen efter Grejaskogens Utopia är friröntgade. Under nästa år kommer hon att paras igen och blir det en hane så har vi åter kelpie i huset.

Detta känns spännande, skrämmande och nervöst. Samtidigt som jag längtar efter hund längtar jag inte efter allt det jobbiga med valptiden. Valpledighet (nej jag vill hellre vara på jobbet 😁😉), ätandet på inredning för att inte tala om alla dessa valptänder 🙊. Men det är en kort period och om jag ska säga något ”positivt” med att Sting försvann från mig så tidigt som han gjorde är att jag har valptiden nära och valpträningen nära. Sting gav mig så mycket erfarenhet i vanlig träning, inte problemhundsträning som jag redan har alldeles för mycket erfarenhet av. Det han gav mig kan jag utnyttja när vi blir med valp igen. Jag är oerhört tacksam för det.

Jag är så glad över att det blir valp från Grejaskogens kennel. Jag sneglade på kenneln när jag letade efter det som skulle bli Sting men vågade inte då för jag vet att hundar därifrån väldigt mycket hund. Vickulas passade mig (märk att Vickulas kennel inte är sämre på något sätt, fia kan kelpie och det är en mycket seriös kennel. Det är bara olika typer av hundar) och Sting passade mig väldigt bra. Jag känner dock att jag är redo nu. De har häftiga hundar och jag vill ha en galen hund (det är nu jag ska passa mig för vad jag önskar mig 🙈🙊) och när jag dessutom känner Malin som är en av delägarna känns det perfekt. Tänk er att kunna köpa hund av en av dina finaste vänner och som dessutom kan hjälpa dig med träningen mot SM. Vi tänker lika i hundträning och det känns så bra. Jag vet dessutom att Anna är minst lika duktig och lila trevlig. Det kan helt enkelt inte bli bättre.

Malins Unik är bror till Repo, som mamman till de tilltänkta valparna heter och den kullen som är född redan är enligt Malin häftiga och trevliga. Mycket tryck. En är polishund vilket jag tycker är väldigt kul.

Vardagen

Då och då känner jag och Johan lite mer att Sting är borta. På onsdag är det två månader sedan. Vi pratade om hur kul Sting och Elenor hade haft det nu. Hon har lärt sig att kasta, kort och inte alltid framåt 🙂 . Han hade kunnat få hämta för godis och lämnat till Elenor. Han hade gjort invit till lek ute nu när hon går och vi hade kunnat hjälpas åt, jag och Elenor och jagat honom i trädgården. Något han älskade att göra. En leksak i munnen och så fullt ös bara – ta miiiiiig!

Men som Johan sa. Vi får nog aldrig en så snäll hund som Sting något mer. Han var en hund som alltid tänkte på alla andra. Var alla glada så var han glad. Jag är så glad att Elenor fick sitt första år tillsammans med honom. Hon fick ändå lära sig att man inte nyper i hundar, att de är där men att man inte för den skull behöver nypa och riva i dem. Hon gör inte sånt och det gör mig så glad. Han gjorde mycket rätt min pojke. Han var perfekt för min lilla E.

På en promenad igår träffade jag en jättetrevlig lapsk vallhundstik, två år. Elenor fick sig en puss och slick på handen. Jättelycklig unge! Jag fick puss och lite tänder på mig – jättelycklig mamma.

Jag saknar så att ha hund! Men det är så dubbelt. Vi pratade om det igår, jag och Johan. För mig är det väldigt bekvämt och skönt att inte rodda med en hund i vardagen. Inte behöva gå ut på promenader eller fixa med hund på morgonen. Allt det är skönt att slippa. Men allt det andra, som ändå är nästan allt med hund för oss. Sällskapet hemma, buset, hundträningen, de långa turerna med lycklig familj. Allt det är oerhört saknat. Vi är inte kompletta utan en hund i vår familj helt enkelt.

Men tiden går fort. Två månader sen snart. Sommaren kommer att gå jättefort och framåt vintern är förhoppningsvis parningen av den tilltänkta mamman till min nästa hund mer klar så jag kan drömma mer konkret om just den valpen. Se framåt mot en sensommar 2017 med vassa tänder och mycket spring ut och in.

 

Har kommit igång lite med träningen

Nu börjar våren närma sig. Redan nu har jag kunnat lägga ett kortare spår bak huset, slarvigt spårat av Sting men med bra tryck och lycklig svans och det är det som är viktigast. Hade det varit stora spårpinnar i spåret hade det inte varit några problem.

Tränar för att tävla lydnadsklass elit och högre klass spår i år. Lydnaden först för den kan Johan och Elenor lätt komma med på. Det vi saknar i elitlydnaden är rutan och apportering med dirigering. Det andra har vi så vi får poäng i alla fall. Tror jag, har inte så stor koll på momenten faktiskt haha! Zätat ser bra ut, inkallning med ställande och läggande gör han men jag vill gärna ha mer fart, vittringen gör han med Johans doft i alla fall, och hopp efter metallen ska inte vara några problem. Fjärren ser också ok ut. Vad är det fler för moment haha!

Högre klass saknar vi framåtsändande. Men nu har jag börjat med godisskål på långt avstånd. Har egentligen ingen plan för hur jag ska få det snyggt. Hoppas på hjälp från Malin med detta då hon kommer ner och hälsar på.

Hej våren!!!

Semestertider – träningstider…eller?

Varje år tror jag att jag ska träna så mycket under min semester. Nu ska jag verkligen passa på! Men blir det så? Nejdå. Eller kanske lite. Jag har tränat spårupptag, uppletande (gick skitbra!) och två lydnadspass under veckan och så småpass under promenaderna. Men förutom spårdagen är det andra mer för att jag känner att jag måste. Kul var det, men jag är inte motiverad. Som tur är roar vi oss med annat. Som att gå i fjällen.

1,3 mil ut till tältplatsen vid Helags Fjällstation, dryga milen på tur och 1,3 mil tillbaka igen. Underbar tur på mellandagen, men det blåste väldigt mycket (se Stings öron på bilden nedan 😉 ). Vi åkte hem en dag tidigare än vi hade tänkt eftersom det var ett riktigt busväder under natten. Det åskade, regnade och blåste. Rätt mysigt tyckte jag eftersom det inte syntes några blixtar 😉 . Oerhört skönt med en hund som tycker åskan stör hans sömn haha! Han var helt slut efter den natten, slappade lätt med oss till niotiden då vi beslöt oss för att gå tillbaka till bilen då hela fjället var täckt med dimma. Vi hade tänkt gå upp till glaciären (sista bilden) men det var det ingen vits med eftersom vi knappt såg något. Dimman lättade när vi kom närmare bilen och det blev varmt igen. Dock hängde molnen kvar vid tältplatsen så det var ett bra beslut känner jag.

På väg ut såg vi helt plötsligt några renar. Oj, där var några till! Helt plötsligt var det renar överallt, på avstånd. Så hörde vi en helikopter och insåg att de samlade dem och mycket riktigt snart hörde vi motorfordon. Vi satte oss ner och tittade på alla och några renar blev då lite för närgångna så Johan fick resa på sig så de inte kom enda fram till oss. Sting låg och tittade på allt men blev lite stressad då det var så många, bakom och framför oss, lunkande och springande (vad de är snabba!). En väldigt häftig upplevelse!

Det var en mysig tur, lagom lång för mig, för kort för Johan. Men han ska ut igen lite senare under semestern så honom är det inte synd om 😉 . Snöfläckarna var bäst hälsar Sting!

Väl hemma var det varmt, över 30 grader idag. Inte många knop av den anledningen. Lämnade lite skräp på återvinningsstationen. Ja, det var typ det 😉 . Ska snart ut på en kortare kvällsrunda med Sting, vilodag idag efter fjällturerna.

Träning? Ja, det ska vi allt få till 😉 . Men jag väljer att ta det lugnt. Jag har bestämt mig för att inte tävla mer i år, kanske lydnad till vintern men det blir inga fler brukstävlingar i år (finns inte så många att välja på heller 😉 ). Vi tränar på med framåtsändandet på promenaderna och det går framåt där. Men jag väljer att ta det långsamt, vi ska få till det bra 🙂 .

MT – oooooh spännande!

På lördag gör Sting still MT. Jag älskar verkligen tester/beskrivningar på hundar, speciellt nu när jag vet att jag har en mallgroda till hund 🙂 . Sting gjorde ett riktigt bra MH, jag är jättenöjd med hans reaktioner och avreaktioner. Så jag ser fram emot att se hur han bedöms i ett MT. Jag vet att han är mjuk mot människor och att han älskar sin matte över allt annat men han hanteras utan problem och går med folk här utan problem, dock är det full fart tillbaka till mig sen 😉 . Att han inte är en studskelpie mot främmande utan sätter sig försiktigt nära för att gosa ser jag inte som något negativt så länge han inte backar och det gör han inte. Han är sån helt enkelt.

Rädslor visar han inte mycket av, senast var den mycket farliga stubben på lägretävlingen (den såg ju faktiskt ut som den farliga kon han hade sett några minuter innan 😉 ), men han arbetar hela tiden för att undersöka det han tycker är konstigt/otäckt och det gillar jag. Det är inga maskiner vi har, de får bli rädda och reagera på saker. Men de måste också avreagera och undersöka, annars blir i alla fall jag lite orolig.

Skott hör han inte och kampar gör han, även med Biltemas bitstock som används på MT. Jag däremot tycker att den bitstocken är hal och dålig för hunden att gripa i, tråkig leksak.

Ska som sagt bli spännande och filmkameran åker med så jag hoppas att någon kan filma åt mig. Ska även få se två av Stings syskon, tyvärr inga fler denna dag.

Det stora problemet handlar ju om jakt och att springa mot människor. Han får ju inte göra sånt i vardagen och gör det inte heller. Men det löser vi 🙂 .

Woooup, wooooup! Nu kör vi grabben!