Nu ger jag upp!

Åh vad jag hoppas att hennes bakdel håller för agility, för lydnadshund – det är hon inte!

Vi började dagen med en härlig promenad på fem km, bara jag och Kiwi längs stranden. Solen sken och hon kunde vara lös, vi njöt båda två. Väl framme var jag lite tidig så vi tränade lite själva, på parkeringen för det är ju snö här uppe som ni kanske vet vid det här laget 😉 .

Kiwi var inte riktigt med i början och ingenting fungerade, då tänkte jag att nu jäklar ska jag visa engagemang. Resultatet av det blev en taggad men väldigt ljudlig hund, som inte kunde förstå att jag inte ville belöna ingångar där hon satte sig bakom mig och inte heller fritt följ där hon gick en meter ifrån mig. Hon pep, skällde och ville göra allt på samma gång och lyssnade inte alls på vad jag sa. Jag sket helt i vår plan och provade väl inlärda trix i stället…väl inlärda..jo men visst – Backa betydde upp och stå enligt henne och så höll vi på. Till slut gav jag upp och gick ut till vägen och tittade på hästarna som här mitt emot klubbhuset. Ett sto där var visst brunstigt och försökte få en valack att förstå detta, han var kelen men fattade inte varför hon tryckte upp rumpan mot honom, skirande då han naggade på henne 😀 .

Så kom min träningskamrat Sofia och vi gick tillbaka till klubben. Väl där började jag med att få hälsa på hennes ena corgi cardigan Emil som var lite reserverad mot människor. Då tog jag bara fram min tub med leverpastej och bjöd honom ganska långt bort en gång utan att röra honom. Sen vände jag mig om och han efter….leeeeverpaaasteeeeej! Till slut låg jag på rygg och han på mig, pussandes först på mig och sen på tuben 😀 .

Vi lät sedan hundarna leka lite, Kiwi var lös och jag hade helt glömt bort att hon jagar…tills hon börjar sniffa i luften, fan sa jag – nu kommer hon jaga. Vi gick åt andra hållet och jag ropade efter henne…och hon kom (!). Jag blev helt paff, hon kom åt mitt håll först och fortsatte sniffa och sen kom hon (efter att jag tjatat – *smack*) fram. Resultatet blev att min tub med leverpastej nästan tömdes, JACKPOTT!

Vi träffade sedan Sofias andra corgi, en cardigan det här med men tik som heter Alice. Ljuvligt söt även hon men eftersom hon ville ha en radie utan hundar innanför så tränade jag lite passivitet medan hon gjorde lite trix.  Kiwi var väldigt pipig under passiviteten, så där har det gått bakåt men man kan inte räkna med så mycket bättre då det var första gången på mycket länge hon umgåtts med hundar hon inte känner.

Vi beslöt oss sedan för att åka iväg till ett militärområde och gå en promenad. Det var ju underbart väder och bara några minusgrader så det nappade jag direkt på. Väl där gick vi en promenad på en timma och Alice och Kiwi nosade lite på varandra då hon gick fram till mig för att hälsa. Hon morrade lite då Kiwi fick för sig att tvätta hennes öron (skulle jag också gjort om någon jag inte kände gjorde det 😉 ) och Kiwi slutade då direkt utan att protestera (stolt) så vi bara kunde gå vidare. Vi fick även super skotträning, då de sköt i närheten! Det var en härlig promenad och sådana dagar uppskattas!

Tack för trevlig tur Sofia, hoppas det blir fler sådana!

Ps. Jo en sak fungerade idag…hon kröp baklänges ungefär en meter, pipandes i början joo joo, men ändå. Ds.

Annonser

6 thoughts on “Nu ger jag upp!

  1. du får ju inte ge upp så lätt!! de går alltid bakåt när man inte tränar hela tiden! om jag skulle ge upp så lätt skulle jag aldrig träna eller tävla… det man måste göra är helt enkelt att sänka nivån, så det blir lätt för henne att förstå..börja om från början.. då försvinner frustrationen och det blir mindre skall.. kanske du kan använda mer hjälper?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s