Problemlösningar – vittring

Vittringen är ett svårt moment! Men varför är det så svårt egentligen, det är ju hur lätt som helst att få hunden att leta upp rätt kotte, pinne eller annat i skogen bland alla andra kottar och pinnar. Men dessa ljusa träpinnar, då får man helt plötsligt hicka och tycker det är jättesvårt. Nu har du helt plötsligt precision, du har en plan för hur du vill att hunden ska jobba och du vill att hunden prickar rätt – varje gång. Inte lätt alla gånger.

Jag började Stings träning med en ställning med glasburkar. Jättesmidig träning som jag inte ångrar att jag använde mig av. Jag fick till en bra markering tack vare hjälp av vänner som gav mig tips. Vad skulle man göra utan dessa vänner och träningskamrater. De är inte nära fysiskt men hjälper och finns där ändå. Guld till er!

Jag hade en kort period problem med att övergå från burk till att alla låg på marken. Men med omvänt lockande och en större förståelse hos Sting just vid markeringen så löste vi det.

Inomhus gick nu vittringen väldigt bra men ute, inte alls. Han plockade pinnar och stressade upp sig. Jag gick tillbaka och la få pinnar och satt nära pinnarna för att Stings arbetshjärna skulle försvinna in i den mycket större springhjärnan (ni vet väl att kelpie har en tänkarhjärna och en springhjärna?). Det gick åter igen framåt. Men jag var inte nöjd, direkt han var lite uppjagad funkade det inte.

Efter ytterligare samtal med träningsvän (guld till dig Malin för att du står ut med mig) så började träningen inomhus igen. Först lugnt och stilla för att sedan ta in kamp och annan träning som höjer honom lite. Skall, snurr och kamplek var Stings grej. Men han kunde direkt börja söka efter vittringspinnarna. WOHO! Vi tog ut det och gick tillbaka igen, lugna träningspass och sen gradvis mer aktiv träning innan vittringen. Se, det funkade!

Så stötte vi på nästa problem. Han letade inte vidare om han inte hittade rätt pinne utan tog första bästa om inte den med min vittring på hittades. Efter samtal med Malin igen så började jag öka avståndet på pinnarna, träning inomhus. Jag la ut alla pinnarna med stort avstånd, gömde en lite bakom foderbingen. Nej, han plockade vilken som helst igen. Så lite enklare, lite mer synlig pinne och han började tänka igen. Plocka rätt. Jag använde mig även av doggie pilates-bollen för att dölja pinnar innan han kom ut till dem och han började jobba mer och mer. Jag kunde se frustrationen till en början men så tänkte han och löste det och tecken på frustration minskade direkt! Även om pinnen inte syns direkt så finns den där. Jag utmanade mer, la ihop vissa pinnar och la rätt pinne en bit ifrån. Jobbigt, sa Sting men jobbade och hittade. Svansen började slå – detta var ju kul! Varvade mellan att lägga pinnen i smeten och utanför, ibland ensam och ibland med en annan pinne utanför på annat håll. Han letade, hittade inte rätt pinne, tittade på mig och vände om och letade en gång till, fick nos på den och markerade. WOHO!

Det sista jag skriver, om avstånd har jag bara testat ikväll men jag såg en så snabb förbättring av hans sätt att tänka och jobba så jag är övertygad om att detta kommer att ge ännu mer förståelse för momentet.

Vittring är ett svårt moment tycker jag, som är ny i de högre klasserna men när jag har tagit mig igenom motgångarna så känner jag att jag har fått med mig nya, roliga erfarenheter och jag kommer att få en hund som kan momentet mer och mer. Detta moment har utvecklat mig och Sting!

Annonser

9 thoughts on “Problemlösningar – vittring

    • Kan du inte skriva om det. Jag har inte träffat någon som lyckats med det (vad jag vet 😉 ). Det vore kul att höra om det. Själv fick jag inte till det så det blev någon struktur på det hela. Men testade lite då han var liten och i skogen hittar han ju men, ja resten… 🙂

  1. Ja vittringen är en utmaning om man vill ha den bra 😛
    Med Qila började jag med genomskinlig tejpbit på golvet och som hon skulle nosa upp och trycka näsan mot, sedan kunna göra det trots att det låg vittringslösa pinnar runt tejpbiten. Sedan flyttades den lilla tejpbiten till en pinne med min doft ovs. Har funkat mycket bra på henne…..Men nu sliter vi med att kunna apportera pinnen utan att tugga 😦 Så alltid är det nått med den där vittringen 😀

    • Jag provade det, men jag kunde inte få Sting att markera den bra. Han skulle till varje pris äta på den. Samma med post it. Hoppas du löser tuggbiten och skriv om det i bloggen i så fall 🙂 .

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s