Spårkväll

Egentligen var det lydnadsträning på klubben, jag brukar spåra innan men fick idag prioritera. Lätt spårträning! Jag och Sara, som har lilla Sally (Engelsk springer spaniel) möttes upp för spårläggning.

Sally är jätteduktig och har ett stort sug efter att spåra. För henne blev det nästan 200 meter och en timmas liggtid. Hon behöver dämpa sig lite så matte ska lägga med längre liggtid då hon tränar själv. Men det är så kul att se henne, kraftigt tryck i linan och tappar hon så är det tillbaka för att leta igen. Jättefint för att vara så ung!

Sara fick gå ett, runt 700 meter långt spår till Sting. Det gick över och längs en stig, i ett området med stora block som Sara fick kryssa mellan och klättra på, förbi ett sumpområde (tack för att du inte gick över 😉 ) och sen upp på ett hällmarksberg och ner på andra sidan, en kraftig vänstersväng och sen leksak som slut. I spåret låg det också en leksak i början samt tre pinnar. En timmas liggtid.

Sting pep när jag skulle släppa på men enligt honom krånglade för länge med att stoppa undan kopplet. Han var rejält taggad. Jag höll medvetet igen honom och lät honom inte springa iväg. Han spårade bra och jag frågade Sara om hon hade gått av och på stigen och det hade hon. Hittade första leksaken och tog den för kamp. Spårade fint vidare och kämpade jättebra bland blocken, det var inte lätt terräng för en sån liten skit som Sting. Han sänkte tempot och snosade lite extra på ett område, där var en pinne men han valde att lämna doften och spåra vidare. En pinne hittade varken jag eller Sara och en pinne gjorde han samma sak men, snosade, vände tillbaka men valde att spåra vidare då han inte hittade den. Jag höll här på att styra och inte låta honom gå iväg, för jag såg ju pinnen – ajabaja! Men jag kom på mig själv och plockade pinnen själv i stället. Jag njöt bakom Sting i spåret, det var en utmaning för honom och så kul han tyckte att det var. Han tog övergången till hällmarken klockrent, Sara sa att han spårade precis där hon hade gått. En kraftig högersväng då Sara upptäckt att hon inte kunde komma ner just där då hon la spåret, under en gran som låg över berget, vidare nerför ganska brant och en kraftig vänstersväng och så kanske 10 meter till och där låg slutleksaken. Han kampade och svansen slog, hela han såg enormt nöjd ut. Vi tog en lång belöning i slutet med kamp och mjukost och sen lite mer kamp. Jag var så nöjd och spåret var så roligt!

Nu är det snart helg, vi får besök så det blir nog inte jättemycket träning för grabben. Men vi ska sno några minuter här och där 🙂 . Stings sakta framför går sakta framåt, jag har lagt ut leksak på hans vänstra sida vilket gjort att han går rakt ut. Tokhunden är ju högervriden 😉 . Korta pass, stora belöningar och vi är båda nöjda.

Fia och Malin! Kan ni inte skriva ett inlägg i era bloggar om hur ni tränar in framåtsändande? Jag är nyfiken på hur andra gör det, jag har bara sett Jessica Johanssons och Maria Brandels träningsfilmer.

Annonser

9 thoughts on “Spårkväll

  1. Ajabaja 😉 Nu tänkte du fel, tycker jag 😉 Jag låter INTE hunden lämna en pinne som den har känt vittringen på och gå vidare! Jag talar om att det är bra så fort hunden visar minsta lilla markering och så letar vi på den och leker/gottar oss. Vad lär sej hunden om den kan snosa ett drag och sedan gå vidare? Jo, att pinnarna inte är viktiga och att man inte behöver markera dom. Upp med snitslar vid pinnarna och vid minsta markering så är det braaaaa! och stopp. Sedan ska det vara julafton där. Känner hunden inte pinnen alls så är det en annan femma, då kan man inte ”stoppa” den.

    Framåtsändande och alla bitar. Nu var du jobbig 😉 😛 En annan dag 😉 Å på lägret!

    • Haha!
      Ja så kan man ju också tänka. Ska nog göra så nästa gång. Jag tänkte mer att jag inte vill visa var pinnarna är. Nja, markera pinnarna låter jag nog bli (tror jag….får fundera lite), jag fick markering av snitslar då jag gjorde det förr, men jag kanske kan korta dem…hmm, får fundera lite vidare. Tänkte mer nu att jag skulle träna på det separat.

      Nu ska vi göra så, börjar han leta så ska vi leta tillsammans om han inte hittar dem på direkten.

      Tack 🙂 .

      Ja, jag tar det gärna på lägret 🙂 . Men jag tycker du kan skriva innan också 😉 .

      • Nej, DU ska inte markera pinnarna eller visa pinnarna, bara se till att han ”jobbar ut” det hela när han har känt vittring av en pinne. Det är inte ”tillåtet” att bara snosa till och sedan gå vidare. Det har aldrig funkat på någon hund som jag har tränat eller hjälpt med träning. Känner han inte pinnen så tar du den bara själv i farten och gör inget väsen av det.

  2. Oj inte sett ditt blogginlägg! Snosar Unik bara på en pinne och går vidare så springer jag ikapp och skriker ”JAAA SÅ FIIN” sen tar jag den och gömmer den hos mig och på nästa pinne blir han som galen 😉

    Kan skriva om framåtsändande MEN du vet väl hur jag tränar? 😀

    • Jag kanske vet det men jag behöver läsa många gånger vettu 😉 .

      Ja, är Sting på en pinne så är det klart att jag berömmer honom. Här handlade om att han snosade lite luften, jag såg att han hade vittring på en och sen vände om och gick vidare i spåret. Han var alltså inte på pinnen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s