Depp och pepp

Tänk hur motivationen kan gå upp och ner. Från att ha varit helt taggad att träna inför kursen med Maria Brandel så har den efter att jag fick reda på att den var inställd sjunkit markant. Jag hade så sett fram emot kursen. De växer inte på träd här uppe, absolut inte bra kurser som för Maria, Siv Svendsen eller för den delen Kenth & Niina Svartberg som jag också har hört gott om.

Jag har aldrig varit i högre klass spår eller lydnadsklass III, eller jo trean har jag varit i men aldrig tränat för eller tävlat. Det är svåra moment och jag hade behövt att någon duktig tittade på det vi hade och hjälpt med. Någon som tränar som jag och som kan förstå hur jag tänker.

Men, nog med depp!

Vi har tagit tag i två saker i dagarna, Stings gripande i uppletandet och vittringen. I uppletandet springer han bra ut, letar och hittar. Men sen tittar han på mig en stund innan han hämtar. Det har alltid varit så, i början vände jag mig om för att han inte skulle få kontakt med mig och då kom han ju in med grejen, men det hjälpte inte mot själva beteendet. Så nu har operation gripande börjat. Jag har börjat med vanlig apporteringsträning, jakt till leksaken, hets till leksaken och snabbt gripa och vända om till mig. Men i stället för leksak och apport har jag tagit fram uppletandesakerna. Just nu är det sockar och annat som man kan kampa med, men vi ska byta saker ofta. Jag har börjat med att slänga dem på gräs där han ser dem och idag var första gången då han fick  leta efter den lite innan han hittade den. Här försökte jag hitta den före honom (jag såg den ju dock) för att konkurrera med honom lite till. Han fattade inte riktigt men det kommer helt säkert. Redan nu är gripandet bättre. Tanken är nu att jag ska öka avståndet till mig men behålla jakten och hetsen. Jag kommer inte att blanda in kommandot, detta är en rolig lek som förhoppningsvis smittar av sig i uppletandet senare.

Vittringen hade vi ju kommit en bit med, han hade börjat markera pinnar på marken. Men så en dag markerade han alla och ingen. Allt var borta och han förstod absolut ingenting. Så tillbaka till burkarna och inte ens där kunde han det längre. Matte kliade sig i skallen och släppte vittringen ett bra tag. Igår tog vi upp det igen. Om från början, men inte med godis i. Dock belöning direkt han är över rätt burk. Se, nu börjar han minnas. Nu på slutet var alla pinnarna utan burk på ställningen. Tror att jag ska nöta lite här innan jag går vidare och parallellt med det ska jag träna lite postit. Nu när han har en markering så borde plockandet som han hade förut inte komma fram lika lätt. Jag har även blandat in lite ”med sikte på tian” nämligen att ha godis i början, tänkte även lägga in godis in emellan för att få fram näsan mer. Jag är ju helt ny på detta men inget sätt är fel så länge som jag inte korrigerar honom så vi får se om jag får fram det jag vill med detta 🙂 . Jag gillar att göra lite annorlunda, se bara på vår inlärning med levande target i framförgående, det gick ju 🙂 .

Vi har även fortsatt med saktagåendet. Det kan ena stunden vara väldigt fint, idag till exempel fick jag ett mycket jämnare tempo och jag var riktigt nöjd. Så kommer det! Han kommer på att det är nog stadga vi tränar! Ja! Jag ställer mig så stilla det bara går och rör inte en fena, på länge! Stå ut, tänker matte, snart går han. Jag väntar och väntar…och väntar. Sting står. Jag puttar lite, Sting tänker – ohnejdu, den går jag inte på och stretar emot. Suck. Så håller vi på, jag använder nostarget för att få honom att ställa upp sig. Jag är övertydlig för att undvika osäkerhet och det har gått väldigt bra, tills han kom på sitt eget träningspass och vad som skulle tränas. Jag har slängt godis på golvet framför honom som belöning för nostarget och då har han gått efter det, men inte idag. Jag har även kunnat bryta genom att kasta godis framför honom och säga varsågod och upprepat detta några gånger. Då är det saktagåendet han tränar igen. Undrar vad som försiggår i hans huvud 😀 .

Så klart fnittrar jag lite åt detta också, det är väldigt roligt när hunden får för sig och är helsäker på att det är något helt annat som tränas, något han bara fick belöning för i början av träningen och aldrig därefter. Man borde ju få fram saktagåendet mer eftersom det är det jag belönar och även har fått till bra belöning på sen jag började ge godisen hos mig och inte kasta framför honom.

Här är jag så där jobbig igen och vill inte använda target. Jag vill shejpa och det gick så bra fram till att han kom på vad han själv ville träna. Jag kan ju inte vara så dålig så jag inte kan hitta en lösning på detta menar jag. Eller? På något sätt måste jag kunna få bort beteendet. Ni får gärna komma med tips på det 🙂 .

Veckorna går och bara tre veckor återstår….till semestern!

Annonser

6 thoughts on “Depp och pepp

  1. Allt går om man är tillräckligt envis 😉 Jag orkar inte vara så envis som du – jag kör med det klassiska retning – rätt beteende – belöning. Nå, inte alltid. Hunden får visst tänka själv – alltid i spåret – men även bitvis på lydnaden.

    • Ja, jag tänkte göra så först men det är så kul att träna genom shejpning 🙂 . Sen när jag tittat på filmer på hur andra tränade så kom jag fram till att detta passade mig bäst, lat som jag är vill jag inte springa fram och tillbaka till target.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s