Nedräkning

Äntligen hemma!

Vi har alltså varit på äventyr, jag och Sting. Först i Bengtsfors hos familjen, spåräventyret under de dagarna kan ni läsa om i inlägget nedan. Sjukt nöjd med de två spåren!

Sen åkte jag upp till Karlstad och lämnade Sting till JessicaPick upp hunddagis under tisdag och onsdag. Sting gillade hennes brudar Riva (bc) och Inka (kelpie, från Busligans kennel). Han kunde inte haft det bättre! Under tiden han var på egna äventyr med sina brudar var jag på Fiskmarknad.

På torsdag begav jag mig till Hanna, där jag skulle få låna soffan till och med måndag då jag skulle hem igen. Vi skulle träna hund och umgås hela helgen.

Vi började med spår, Sting fick ett 1000 meter långt spår med åtta+slut. Gaia, Hannas lapska fick ett appellspår och sen ett längre där Sting fick agera spårstörning (swosch, fram och tillbaka 😉 ). Sting spårade bra! Han hade ett rejält tapp då han troligen bytte spår, jag märkte det direkt men bara för att han verkade lite mer tveksam, han hade inte tryck i linan som innan. Vi vände om och då hittade han det igen, jag hade dock tappat bort mig helt om inte Hanna sagt att det där var fel för jag var ju inte helt säker på vad han höll på med då han bytte, bara att det hände något med spårandet, så lite syntes det att han gått över till annat spår. MEN, guldkillen spårar noga! Ner i hålor och över stigar, exakt där Hanna hade gått. Han hamnar fortfarande på 23 minuter men med tanke på tappet så är det en liten ökning av tempot.

Fredag till söndag var det lydnad för hela slanten! Jag fick träffa bland annat AnnaKarin, och Towe (som har Stings syster Steffie), så roligt att ses igen! Vi var ett helt gäng som träffades och den lilla träffen som var min tanke med att skicka ut en fråga och starta en grupp blev till en stor träff med flera nya ansikten, jätteroligt!

Jag tränade mycket grundövningar med Sting. Jag måste få upp farten i apporteringen och Louise ställde upp som min coach där. Jag har ju gått Sivs kurs och visste ju om alla övningar men nu fick jag lite mer småtips och påminnelser som kan hjälpa mig. Jag har alltid svårt att se mellanläget, från lek och jakt till färdigt och hur jag pendlar däremellan. Men nu känns det mer klart. Det färdiga läget testar jag då och då men det ska vara en liten del i träningen just nu. Jag vet att han kan själva momentet (ingången är inte så bra men vem bryr sig 😉 ) så ni ska vi ta tag i farten och motivationen att ta i.

Jag blev rätt uppgiven ett tag då Sting ibland inte tar leksaken, han visar att han helt enkelt inte tycker det är något kul ibland. Hur motiverad blir man då till att få hunden att leka. Men efter en paus då jag fick sura lite 😉 så gick jag undan och gav mig inte, vi skulle ha kul 😉 . Jag upptäckte då en liten nyckel, jag leker alldeles för snällt med Sting. Han vill ha hårda tag. När jag tog tag i nackskinnet och hetsade lite och puttade undan honom då han skulle ta leksaken så ändrade han ton direkt och tog i och morrade och kämpade för att nå leksaken. Så lätt men ändå så svårt. Detta innebär att det krävs engagemang från mig, jobbigt värre 😉 . Jag kan inte, som flera andra, bara hålla en leksak och se på då hunden leker 😉 . Det är ingen malle jag har (chockad, det har jag alltid trott!).

Vi provade även zätat, eller vad den heter och tränade lite grunder i apportering med dirigering. Roligt! Gjorde även några skick till rutan, den tränade vi senast i november men den satt än. Tempot är inte som jag vill ha det här heller men han springer rakt in. Nöjd med det med tanke på hur lite det är tränat 🙂 .

Det jag är mest nöjd med är att framförgåendet har lossnat igen, han fastnade ju som ett frågetecken på mitt kommando men nu är det galopp fram till sträckt lina igen. En annan sak som jag också är nöjd över är platsliggningarna. Jag ville träna platser med långt avstånd. Första platsen sa AnnaKarin att ha gjorde ett pipande, det brukar han inte göra. Jag valde att bortse från det och fortsätta som vanligt och inget mer pip kom. Tränade ett pass med hakan i backen med mycket störning på nära håll. Sjukt bra! Han brydde sig inte ett dugg om Inkas träning med matte eller Snipe och Perrys platser vid sidan om (Snipe släpptes på leksak när han låg bra), han till och med blundade ibland.
Den sista platsen var på långt avstånd, fem minuter. De andra gick tillbaka och belönade och jag stod kvar på avstånd. Sting tittade lite på de andra då de belönade sina hundar med godis en gång under platsen men låg lugnt (och tyst). Detta gav mig lite ro till tävlingen om två veckor. Skotten vet jag att han inte bryr sig om, så trots att vi inte får möjlighet att träna det mer så är jag inte orolig för det.

Nu är det som sagt två veckor kvar innan tävling i lägre klass spår. Ska bli väldigt spännande och roligt 🙂 .

Annonser

5 thoughts on “Nedräkning

  1. Känner igen det där, har träffat några kelpiegrabbar och har själv en kelpiegrabb som ibland bara ratar leksak. Min gillar som Din Sting lite tuffare tag i leken. Morras, jag brukar pussa på nosen och lite schäferdunk.
    Det är som att han säger ”Om inte DU anstränger dig och leker på MITT sätt då får det va!” 😉

    • Ja, sen får jag tänka på att jag faktiskt inte har en malle eller en som med livet som insats vill ha leksaken jämt. Jag är ändå nöjd med hans kampglädje och när jag får till ännu mer galenskap i det hela så lär det bara bli bättre 🙂 .

  2. Jag ligger visst lite efter i mitt bloggläsande 😉
    SÅÅÅÅ roligt att träffa er igen!
    Har sagt det tusen gånger och säger igen: Sting är en TOPPEN-hund. Jag kan ta’n 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s