Omedvetenhet

Förra veckan blev det mycket vardagsträning. Sting fick gå på Coops parkering och titta på dörrarna som öppnades och stängdes, han fick gå i en gallertrappa och lyssna på en stor maskin som bankade i marken (tja, vad de heter vet jag inte men de finns på nya byggen då de gör grunden 😉 ). Han gillade inte maskinen, men vi ska dit igen nu i veckan så jag hoppas den finns kvar så vi kan träna lite till. Han har även åkt på långtur till fjällen bak i bilen med Mira, blivit lämnad kortare och längre stunder  i bilen med henne (som längst 45 minuter) och det har gått jättebra! Vi har även varit på äventyr på Granngården, där var det roligt kan jag säga 😀 . Då passade vi på att gå in genom dörrarna som öppnas och stängs automatisk, vilket inte var några problem.

Förra veckan fick hände det också något mindre roligt. När Johan var ute med honom så ryckte Sting till i kopplet och ramlade omkull pga is på marken. Han skrek som en gris och verkade ha ont. Han var som vanligt några sekunder senare men inne kunde vaknade han några gånger med ett skrik då han troligen fått sig ett knyck i nacken. Jag förbannade mig själv för att jag inte köpt en sele till honom, men eftersom han inte drar i kopplet så tänkte jag vänta lite för att få en storlek som kunde hålla längre… jag som aldrig annars är snål tänkte helt plötsligt på pengar. Vi gick i alla fall ner och köpte en fin hurtasele som ni kunde se på bilderna igår. Han har efter det inte visat något alls förrän igår 😦 . Då pep han till igen, ena gången då vi gosade och andra gången då han gick in i min hand (han ville framåt och jag motade bakåt). Jag misstänker att det är efter snöskoturen vi tog i lördags, jag tror nacken blev kall i blåsten. Så idag har han haft ett lätt fodrat täcke på sig med nackkrage som Johan köpt på Rusta och som äntligen passar och han har även fått fleecepläden om nacken då han varit i ryggsäcken. Jag har inte hört något mer och han kampar och är tokig, precis som vanligt annars. Men jag och onda nackar och ryggar hör inte ihop, jag blir helt kall!

Vad ”kan” han annars då. Han är ju trots allt 11 veckor idag så något måste han väl kunna eller 😉 . Inte mycket om man räknar kommandon 😉 . Men han sitter när vi går ut och in för att få på och av kopplet och han sitter på kommando. Han släpper leksaker på ”tack” och vi har börjat träna ”ta den”.

Jag har inte vägt honom den här veckan än men jag gissar på lite drygt fem kilo. Han är svår att få i all mat så att öka mängden mat är inte så lätt. När Mira står och suktar efter maten går det lättare 😉 men han tar sig gärna en runda eller två och sätter/lägger sig gärna en stund innan han fortsätter att äta.

Jag har kommit på att jag omedvetet tränar Sting till att inte gå upp i stress. Allt jag gör, gör jag med lugn precis som med Kiwi. Jag tränar främst på lugna saker som lär in kontroll som burleken och omvänt lockande och jag tränar på att han ska vara stilla när vi tar på och av koppel och jag håller mig lugn då jag belönar honom vid inkallning. Jag har ingen stressad hund längre men tydligen fäste sig det lugna i ryggmärgen. Så skärpning! Jag har precis kollat  på nästan hela första och andra delen av Susan Garrets Recall game-filmer och inser att jag har inte en så bra belöning för Sting för att han kommer. Jag sitter lugnt och stilla och ger honom godis samtidigt som jag gosar lite med honom (för han får ju inte bli stressad *suck*). Är Mira roligare – jo tjena, är pinnar roligare – jo tjena – är grankvistar roligare – jo tjena – listan kan göras lång 😉 . Sting är långt ifrån en stressad hund, cool och eftertänksam är mer passande för honom. Men nu ska det bli ändring på mig! Jag ska belöna med kamp och det ska vara med hög intensitet. Jag ska bli kakan i hans liv (se filmen och ni förstår 😉 ). Jag ska också skärpa mig med att säga hans namn (inkallningssignal) när jag inte vet om han kommer eller inte och inte heller säga den mer än en gång. Detta vet jag men det är så lätt att ta till! Något mer jag måste skärpa mig med är att alltid ha med Mira ut. Jag tycker det är så tråkigt att lämna henne ensam hemma och blicken är så ledsen. Men jag måste! Jag får ta och ge henne ett ben då vi går ut, så mår jag lite bättre 😉 . Nu jäklars ska här träna inkallning och jag ska kampa med honom som belöning!

Annonser

7 thoughts on “Omedvetenhet

  1. Hoppas att det är slut med det onda? nu då! Det verkar ju vara på rätt väg 🙂
    Ja, kampa7lek och belöna häftigt. Annars får du kanske en såskopp 😉 😀
    Mira uppskattar nog den promenaden hon får UTAN Sting med bara dej, även om hon får vänta hemma en stund när du och Sting har lite ensamtid 😉

  2. Yes! Nu duggar uppdateringarna tätt igen 😉 Skönt att han inte verkar ha ont längre, jag förstår dig precis. Jag kommer att få passa mig för att avstå springbelöningar, för tänk om korsbandet går av. Tror att det är bra med helt ny ras för annars hade jag jämfört ännu mer.
    Jag får nog belöns lugnare än vad jag gör med Kiara annars så får jag nog en stresstok 😉
    kram

  3. Roligt att få läsa lite mer om hur det går! Haha, han är ju bara 11 veckor så inte behöver han kunna särskilt mycket än, jag tycker ändå ni har hunnit med mycket! 🙂

    Hoppas att det inte blir något mer med nacken!

  4. Uhh låt otäkt med nacken.. Hoppas det inte var något speciellt.
    Jätte fina bilder på honom. Han är verkligen en liten goding..
    Kamp och lek är verkligen toppenbelöning =)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s