Lapphundsträff

Helgen har varit fylld av träning. Igår åkte vi; jag, Mira, Laila, Mira Lisa och Teddy upp till Nordingrå för att vara med på en lapphundsträff som en medlem, Ellinor ordnat. Ett mycket trevligt initiativ, jag älskar rasträffar. Jag är dock alltid ensam med lapsk, tråkigt nog.

Vi började med spår, jag hade lovat vara coach och stå för träningen och det var mycket roligt. De andras spår gick bra förutom för en hund som behöver motivation i någon form. Vi pratade en del om det och även om hur man kan bygga upp bra motivation att hitta markera saker i spåret även om hunden inte har föremålsintresse. De kommer lösa det 🙂 .

Jag och Mira redo för spåret 🙂 .

Mira gick klockrent i spåret, vilket kändes jättebra för sist gång gick det ju inte så bra (se Skitspår) och efter det har jag inte lagt något spår, dock kört sök en gång vilket gick bra. Men gårdagens spår, som var lagom svårt över ett äldre hygge och in i en skog i en brant gick som sagt jättebra och Mira var taggad till tusan och fick visa hur det är när en hund är enormt motiverad att hitta sakerna och tycker spåret är en rolig väg fram till målet som är sakerna.

Utsikten från spåren 😉 .

Efter spåret gick vi tillbaka till Ellinor och installerade oss innan middagen som bestod av tacos. Mycket trevlig kväll.

Dag två skulle det bli sök. Alla var pigga och glada och vi gick ut i skogen för att tappa bort oss. Vi gjorde en mindre sökruta och jag visade med Mira ”hur det skulle gå till” 😉 . Hon hittade fyra figgar utan problem och markerade med sin lilla söta, röda rulle 🙂 .

Sök och instruktion till resten vad som kommer ske, på samma gång…inte så bra planerat men Mira brydde sig inte.

Söket gick bra för alla utom en som var totalt ointresserad av allt. Den hunden var i stället en mycket bra spårhund så jag tror husse var nöjd med det ändå. Vi hade några teorier på varför det gick som det gick och framtiden får visa om det var så.

Helgen var gick fort, vips var den slut. Jag hoppas det kommer fler!

Alla bilder utom utsiktsbilden är tagna av Ulrika Isaksson.

Avslutar med en helt nytagen bild på min tatuering, även den fotad av Ulrika. Den föreställer (om ni inte ser det 😉 ) en nyduschad matte med en älskad och saknad Nikita förevigad på min arm.

Förresten, vi avslutar inte där förresten. Den här månaden kommer min plånbok tömmas helt. Idag på eftermiddagen såg jag att Mira var lite svullen på ena sidan av ansiktet, jag kände igen detta från Nikitas tid. Det är en tand tänkte jag och visst var det så. Mira har kampat och lekt och inte visat något men en käktand är skadad och en flisa sitter löst, se bara på bilden ovan och även här där fler bilder från träffen finns. Så imorgon blir det till att ringa veterinären. Det tråkiga är att den andra är skadad sen innan (efter en het lek med Kiwi troligen) och en hörntand har gått av och i somras slog hon till en tand så den är troligen död. Fortsätter det såhär så är hon snart tandlös, jag ska försöka få veterinären att i alla fall ta båda käktänderna för de ser inte bra ut men hon reagerar ju inte så vi har ju inte gjort något. Men hon reagerade ju inte heller då en flisa är lös och hon är svullen så jag kan inte riktigt lita på det längre. Så, tjosan några tusen för Mira och några tusen för Qeso den här veckan och om två veckor är det dags för Mira att opereras. Det var precis detta jag ville använda mina sparpengar till 😉 .