Beslutet är taget

Det har varit två låsta inlägg under den senaste veckan. Ni kanske har listat ut att det har handlat om Kiwi.

Kiwi har sen november 2008 haft problem med ryggen och det tog över ett år att få diagnosen. I december förra året fick jag reda på att hon hade diskbråck i området L7S1. Hon fungerade då fortfarande bra i vardagen även om min dröm att träna och tävla agility grusades. I höstas visade hon på både klickerträffen och lapphundsträffen att hon var sämre än vad hon visade och även om många nog trodde att hon bara var lugn och väluppfostrad så såg jag i ögonen att inte allt var bra – hon var ledsen. Vi pratade om avlivning då men vi beslöt oss för att ge henne vintern. Under vintern blev hon bättre och jag höll tummarna för att det skulle fortsätta. Men så i påskas, i Ottsjö så såg jag igen att hon inte alls var bra. Hon hängde inte med på vår tur och hon var så trött och nu såg man även tydligt att hon var ledsen och deprimerad. Jag förträngde det och skrev inte heller så mycket om det här, då är det ju inte faktum…

Men det går inte att förneka, Kiwi mår inte bra. Hon ser kontant ledsen och deprimerad ut. Enda gångerna hon visar glädje är på roliga promenader när det händer annat, speciellt vid klipporna vid havet – där är hon lycklig. Men hemma går hon in i sig själv och försvinner bort. Hon verkar väldigt trött. Hon vill inte gärna leka någon längre stund med mig och Mira och hon leker mer och mer sällan. Hon hänger inte alltid med i uppförsbackar och springer ifrån mig då jag ska torka henne då hon är blöt. De senaste dagarna har hon vid några tillfällen dragit sig undan och velat ligga själv och inte kommit fram direkt vi ropar som hon brukar.

När Hanna var här i helgen så syntes det extra att hon inte är som andra hundar. Gaia ville leka och försökte så gott hon kunde, Kiwi lekte i kanske någon minut, sen sprang hon ifrån henne. Ute gick det lite längre stund men även där avbröt hon efter några minuter. Gaia försökte febrilt att leka med storasyster 😦 och Kiwi bara gick under bordet 😦 .

Jag var i alla fall till veterinären idag för konsultation om vad jag ska göra med henne. Jag hade innan besöket skrivit ner alla hennes symptom och kom upp i runt 18 stycken. Jag vet inte vad ni tycker men jag tycker det är 18 för mycket för en fyraåring. Veterinären berättade för mig vilka alternativ jag hade, operation, kortison och akupunktur. Jag har redan tagit beslutet att inte operera henne då det inte är tillräckligt bra % att det blir bra och att hon även efter operationen har samma restriktioner som nu – inga hastiga rörelser, inga hopp och inga långpromenader. Nej, det är inget alternativ. Efter att ha pratat om de andra två som skulle innebära en tur till Sundsvall 3 gånger i veckan till en början och kortisonkur. Sen skulle detta trappas ner. Jag sa då att detta kommer ju inte innebära att hon kommer bli bra, utan att hon kanske efter kuren kommer bli lika dålig igen och att jag då måste ta beslutet igen och det höll hon med om. Kiwi kommer aldrig bli bra.

Så beslutet blev att jag kommer att ta bort Kiwi.

Veterinären står bakom mitt beslut till 100 % och sa även att hon tyckte det var det rätta.

Jag kommer ta bort henne klockan 14.00 den 31 maj. Hon ska få komma med till Gotland, förhoppningsvis kan jag ta många glada bilder som jag kan ha som minne av vår sista resa tillsammans.

Tack alla ni som gett mig stöd i de låsta inläggen, det var många tankar som snurrade och ni hjälpte mig mycket!

Annonser

23 thoughts on “Beslutet är taget

  1. Jag står också bakom dig till 100%, det vet du.
    Trots att jag har vetat det här ganska länge nu så är det först nu när jag läser det här som tårarna rinner.
    Att sånt ska drabba en så glad och arbetsglad hund. Det är inte rättvist.
    Tusen kramar till dig och dubbelt så många till Kiwi. Nu är det bara att göra hennes sista dagar till HENNES dagar.
    Kram

  2. Du har gett henne alla chanser att bli bättre och du sparar henne ifrån en operation som du själv skriver ändå inte kommer göra henne lycklig och kanske bara smärtfri. Du är otroligt osjälvisk i ditt beslut, all heder till dig.
    Hoppas resan till Gotland kommer bli fin och att ni får äta och mysa gott..
    STOR kram till er.

  3. Även mina tårar trillar ner för kinderna. Kiwi förtjänar inte ett aktivt liv som innebär smärtor eller ett liv i stillhet som innebär depression och nedstämdhet.

    Va fint att ni får en sista semester tillsammans. Skickar iväg värmande kramar och tankar till er! Jag tror att din Nikita kommer ta hand om söta Kiwi hundhimlen.

  4. Åh vad ledsen jag blir för eran skull men tycker det är jättestrongt av dig att ta detta tunga och mycket väl genomtänkta beslut , för både din och inte minst Kiwi ‘s skull *tröstande kram* till både dig och Johan för det måste nog kännas jobbigt även för honom !

  5. Tittar på fotot här ovanför. Tittar och tittar, men hur gärna jag än skulle vilja så är det inte den hunden som springer leende på stranden bredvid Mira som jag träffade nu i helgen…
    Ett hundliv ska vara lyckligt och hon skulle aldrig kunnat få det bättre än hos er. Beslutet ni har tagit är rättvist och sant.

  6. Vad ledsen jag blir, usch vilket jobbigt beslut du varit tvungen att ta! Men du gör det ju för Kiwis bästa och jag tycker det är jättestarkt av dig! Många, stora kramar från oss!!!

  7. Så ledsamt att läsa, tårarna rinner, men du gör helt rätt!
    Kiwi förtjänar inte att ha ont eller tråkigt. Hoppas ni får en riktigt fin och bra semester som ett sista extra fint minne.
    Styrkekramar i massor till er!
    Ulrika

  8. Nej, när en hund inte längre kan vara just hund och få springa runt och röra sig obehindrat så är det ju tyvärr dags att ta tråkiga beslut. ;( Jag förstår dig helt, och skickar kramar till er båda!

  9. Hej Madelen!

    Är väldigt ledsen för din och Kiwis skull… Men otroligt osjälviskt av dig att ta det svåra beslutet…
    Och hoppas ni får en härlig sista tid tillsammans…

    Massor med styrkekramar från oss i Bengtsfors!

  10. Mina tårar rinner för din skull. Du är duktig som orkar ta det rätta beslutet. Hon kommer bli utskälld av min Chibby i hundhimlen.
    Fan det är så sorgligt livet med hundar.
    Styrkekramar

  11. huvva vad hemskt det värsta med att vara hundägare.
    Kommer själv att behöva låta Rulle somna in en kamrat man haft i 13 år tungt men känns ändå bra att han inte behöver lida mer.
    Styrkekramar till er vet verkligen hur tungt det är att behöva ta det beslutet.

  12. Mina tårar bara rinner ner för mina kinder när jag läser det du skrivit. Jag vet hur du har resonerat kring detta och tycker att du gjorde rätt fast att det inte varit så lätt. Aldrig lätt att ta beslut om att ens bäste vän skall få fortsätta över till andra sidan. Hon sitter där uppe och tittar på dig nu det vet jag. Hon sitter där och lägger huvudet på sned och säger till dig -”Matte jag har det bra nu, var inte ledsen! Jag kommer alltid att finnas med på dina långa härliga promenader”
    Kram på dig vännen min!

  13. Stakkars deg Madelen, jeg vet akkurat hva du føler og gjennomgår i disse tunge dager. Vi måtte la vår kjære Caro sovne inn den 2 mai pga ormebitt, og det beslutet var det værste jeg har tatt. Men just fordi man er så uendelig glad i disse dyrene, så vil vi ikke at de skal lide. Etter en tid vil du nok innse hvor riktig din avgjørelse var.
    Kivi og Caro kansje leker sammen i hundehimmelen nå, og har det mye bedre enn oss.
    Alle varme tanker til deg og dine.
    Klem fra Synnøve.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s