Just ingenting

Idag gick jag långpromenad med hundarna tillsammans, jag skulle inte in i skogen och jag var mer noggrann än vanligt att se Kiwi. Kiwi var som en yster kalv efter vilodagen igår och drog i kopplet och när hon inte kom fortare fram så skuttade hon ibland på bakbena 😀 , skitkul att se på. Hon tog kontakt ovanligt många gånger och ville göra ingångar och lägga sig snabbt. Jag uppmuntrade alla försök till kontakt och vi hade riktig rolig träning. Mira gick lös och försökte komma i mellan men jag har gjort upp nya regler nu, när jag tränar med Kiwi får inte Mira lägga sig i och tvärt om. Kiwi brukar inte lägga sig i så det är mest för Mira den gäller. Men hon tog faktiskt inte illa upp att jag föste undan henne en gång utan satte sig eller gick iväg och nosade på något annat under tiden. Sen fick hon godis för att hon inte la sig i och så var alla nöjda 🙂 . Fortfarande ska jag inte gå långpromenad med båda hela tiden men imorgon blir det samma sak. Jag ska träna på kvällen så Johan får möta mig med båda då med. Sen på fredag ska jag gå själv och nästa vecka är det bara träningsdagarna som jag tar båda på långtur.

Jag har ju glömt att berätta lite om julhelgen. Min systerdotter blev något av en favorit för Kiwi. Hon tog lite av hennes mat minst en gång om dagen och tränade med henne. Hon gillade att Kiwi gjorde allt hon sa (ligg, sitt, sittfint och upp och stå). Dessutom blev hon jublande glad då Kiwi följde hennes hand med godis och snurrade 😀 . Kiwi tyckte det hela var jättekul och hon gjorde lika snabba läggande för henne som för mig. Systerdottern belönade för sitt fint då hon sa upp och stå så det har snurrat till det lite för henne men det gör inget, de hade kul och det är viktigast. Det stärker ju banden mellan Kiwi och henne och med andra barn också.

En av dagarna fick jag även glädjen att gå ett viltspår som Petra (Tims matte) gått för oss. Jag och Kiwi gick först bakom Petra då hon gick hennes med Tim. Kiwi spårade efter dem och följde deras väg förutom en gång då hon ville gena i kapp dem, vilket hon naturligtvis inte fick. Anledningen till att vi gick efter dem var att Kiwis spår började i anslutning till hennes spår, bara kanske 30 meter från hennes spårslut. Några meter från starten satte jag på Kiwi en nomesele och så gick vi till starten. Jag var helt tyst och väntade tills Kiwi hittade spåret själv och det gjorde hon snabbt, sen var vi iväg. Kiwi drar absolut ingenting då hon spårar, jag kan lätt hålla kopplet med ett finger och under spårets gång om jag inte hann med ner för en lägre bergskant (kort koppel) så räckte det att det stramade då hon fortsatte nedanför berget och jag var kvar uppe för att hon skulle sakta in och vänta tills jag var nere. Sen forsatte hon och spårade nästan hela tiden noggrannt och med låg näsa. Nästan säger jag för en gång på en bergsknalle tappade hon koncentrationen lite och velade så hon gick runt ett träd. I stället för att gå med henne valde jag att säga ”gå runt” och när hon gjort det tog hon upp spåret jättebra igen och spårade super ända till slutet. Där lekte vi med klöven och kastade den så hon riktigt fick kampa om den. Sen satt vi kvar lite i slutet och pratade lite och Johan som gått efter mig gillade det han såg. Han pratade om att köpa en nomesele då Kiwi spårade jättebra i den och inte alls stördes i den. Jag passade då på och frågade om inte Johan kunde lägga spåren för mig då så kunde jag gå dem 😉 . Eller i alla fall att vi båda kunde gå för båda hundarna innan vi tog långturer för att sedan gå spåren med hundarna innan vi åkte hem. Han sa ja till det så nu måste jag fundera ut hur man får tillstånd av markägare och att använda nötblod. Under tiden vi pratade satt jag med Kiwi framför mig och ryckte hår ur bröstet på henne/smekte henne, hon hängde med läpparna och var totalt avkopplad. Så underbart att kunna klappa henne ordentligt och nära utan att hon drar sig undan och tycker det är nog eller att hon börjar pipa.

Så vad jag än tycker om att lägga spår (blääää) så måste jag nog gå en vilstpårskurs med henne. Förra ägaren tränade det några gånger och Petra har gått ett spår och nu jag en gång. Hon är född att spåra viltspår, jag kan inte mycket om det men Petra som gått kurs och har en väldigt duktig hund själv säger att Kiwi är väldigt duktig på det.

Ska även säga att Petra inte alls lägger som för tävling, bloduppehåll kommer hela tiden och vinklarna är obefintliga…eller otaliga hur man nu ser på att snurra runt i skogen. Tävlingarna är nog inte så jobbiga då hunden klarar av ett Petraspår galant, hon gör det inte lätt för hunden. Desto roligare blir det tycker jag.

Nu blev det långt idag…ja så är det ibland 🙂 .

Annonser

3 thoughts on “Just ingenting

  1. Håller med AK. Klart ni ska spåra. Ang ridhusträning. Har ni inget mindre ridhus i närheten. Det vi tränar i är privatägt. Vi kommer att lägga 10:-/gg för lyset. Helt suveränt.

  2. Vad kul med viltspår.
    Har själv aldrig spårat det med mina hundar men gått med när andra gjort det. Kanske att vi provar p det – får se.. Kul att det gick så bra ed Kiwi och systerbarnet. nyttigt för dom att få vara med barn. KRAM

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s