Sör-Lappsmyran

Där har vi varit idag. Jag har ju börjat få igång Kiwi igen då jag inte längre tror att hon har kennelhosta utan ont i halsen. Hon får sin medicin mot noskvalster och är pigg som bara den. Förre helgen var hon med ute då Johan fiskade och under veckan har hon fått gå längre turer på plan mark. I förrgår fick de leka lösa tillsammans och igår fick hon vara lös lite grann.

Idag var det superväder med sol och nollgradigt! Underbart fotoväder, men mina favoritbilder på änderna har inte kunnat upprepas tyvärr. Vi gick med hundarna kopplade i naturreservatet Sör-lappsmyran då det kunde vara älgjakt. Inga jägare syndes dock till. På den första mossen vi hamnade på gjorde jag en uppletanderuta och släppte förs ut Mira

som hittade direkt. Efter det var det Kiwis tur…

och även hon hittade första saken direkt. Sen blev jag rädd ett tag för att jag förstört allt igen för jag skickade ut henne igen och hon plockade upp en sak men släppte den direkt och ville inte plocka in den till mig. Jag kopplade upp Kiwi och släppte på Mira, och hon tog den direkt. Eftersom Johan skickade henne så sprang hon även tillbaka till honom fast jag berömde och sträckte ut armarna för att ta emot…snopet 😉 . Johan fick därför skicka ut henne en gång till och hon hittade den sista saken. Jag ville ändå se om jag hade förstört allt för Kiwi eller om det var leksaken, en gummisak som ställde till det. La ut sockan och visst letade hon och fann…måste byta ut grejjer 😉 .

Sen gick vi en tur i den underbart vackra skogen. Några tecken på skogsbruk fanns det men skogen har börjat ta igen och vi såg många lågor och flera torrakor. Om ni hittar detta i skogen ska ni inte tro att det är julgransglitter, det är det rödlistade långskägget.

Men en liten aning om var vårt glitter kommer från får man ju.

Frihet!!!

Samma tyckte hundarna!

Vid mossen hade vi mysig fika och pusstund…

Min familj kommer nu säga att jag tvingade Mira att sitta i mitt knä men faktum är att hon kom själv fram till mig och när jag sa ”kom upp då” så satte hon sig hos mig och jag som inte hade ryggstöd fick träna magmusklerna rejält för hon ville inte gå där ifrån…hon frös väl om rumpan 😉 .

Kiwi ville visa upp vad duktig hon är på ”upp och se” 😀

Vill ni se fler bilder så finns de här.

Troligen så var inte dagen så bra för Kiwi ändå. Johan säger att han såg att hon ramlade ner med framdelen på ett ställe, det var ju mjukt på vissa ställen och hårt på andra. Nu på kvällen så har de sovit en bra stund medan jag läste en bok (Johan Ajvide Lindqvist – Hanteringen av odöda…Rekomenderas) och sen när jag satte mig här så skulle Kiwi resa sig (tror jag) och pep utdraget. Jag frågade Johan vad som hände och han sa att hon låg ner. Jag gick ut och efter mycket om och men fick vi upp henne. Hon såg sådär plågad ut som hon gör då jag vill kramas och jag inte har godis i handen…inte populärt då 😉 . Jag skulle då ut och kissa med dem och tänkte att jag kunde se ute om hon haltade. Hon kunde inte gå i trappan! Jag lockade och hon pep till och backade eller stod stilla direkt hon placerade vänstra tassen i trappen. Jag bar ut henne, ingen hälta. In igen, jobbigt att gå upp för trappan och allmänt dämpad. Jag ville se igen om hon efter att ha rört sig fortfarande hade samma problem…jodå. Men fan den som ger sig, jag ville veta om hon bara hade ont i vänster fram eller båda. Hon fick gå ner till mig igen (jag stod bara tre steg ner, ville bara att hon skulle ta ett steg ner), valde samma ben och pep till och backade. Jag lockade igen och hon ville nästa inte komma mot mig… 😦 . Efter tredje försöket tar hon andra benet och samma sak igen…hon har ont i båda… Frågan är om det är ryggen, förut provade jag nämligen att böja lite på benen så som en veterinär har lärt mig. Jag bad Johan stödja upp framdelen så det inte var den som tryckte på då jag lyfte ett bakben. När jag sträckte det bakåt pep hon till, samma med det andra. Hon kan knappt lägga sig ner och när hon ligger kan hon knappt resa sig upp, utan att pipa… Stackars gumman!

Jag hoppas så att det är en sträckning och det mesta tyder ju på det, men hon var ju ok efter fikat och hon var ok då hon hoppade ut ur bilen efter hemfärd och det tog ungefär 30 minuter att köra hem och vi stannade till på Jysk innan vi var hemma. Jag vet inte, jäkla tråkigt är det i alla fall…

Så imorgon skommer jag och Kiwi vara hemma medan Johan och Mira ger sig ut i skogen…tråkigt men så är det ibland. Jag kommer väl sitta här är jag rädd, lyckas alltid fastna framför datorn då jag är ensam hemma.

Annonser

6 thoughts on “Sör-Lappsmyran

  1. Så härliga bilder! Vad tråkigt det som har hänt med Kiwie, verkar ju också som hon har riktigt ont. Vi får hoppas att hon blir bätte. mvh Mathilda & Nellie

  2. Aj vad jobbigt med kiwin, smärtor hos våra husdjur är ju så knepiga att komma underfund med. Endaste gångerna bastian har vägrat sig från att gå upp/ned trappor och haft det tungt att resa sig var när han hade ont någonstans i närheten av skulderbladet, exakt var och varför fick vi inte veta men efter flera dagar med diffus smärta sattes han på medicin , i första hand inte i smärtestillande syfte men för att dämpa/få bort en gryende inflamation och det fungerade ! Hoppas det hjälper med bara lite vila och värme för kiwi

  3. by the way så kan jag tänka mig at bakbens konster vore något för Storm fast jag vet inte riktigt hur jag ska börja att forma det hela, hur gjorde du ??? 🙂

  4. Underbara bilder, ser ut som om ni har haft det jättehärligt. 🙂 Jag känner igen det där med plågade hundar när man vill kramas utan godis…

    Hoppas verkligen att det inte är något allvarligt med Kiwi utan bara en sträckning som snart går över!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s